Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Frågan är om synen på äldre påverkas av denna pandemi. Kommer diskrimineringen av äldre att öka?”

Vi tar ansvar för att förhindra smittspridning och för att äldre under rådande förhållanden inte ska leva i onödig isolering. Det skriver Jan Andersson, Knut Sigander och Bengt Lundholm, företrädare för de tre stora pensionärsorganisationerna i Sverige. PRO, SPF Seniorerna och SKPF Pensionärerna.

Vi försöker bidra till att skapa hopp om att det finns en tid också efter pandemin. Våra organisationer har nu kontakt med många äldre via telefon eller mejl. Bland annat använder vi oss av telefonkedjor. Många av våra föreningar anordnar också uteaktiviteter, till exempel stavgång, skriver artikelförfattarna.Bild: Hasse Holmberg
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Hela världen har drabbats av coronaviruset. I Sverige arbetar sjukvården för högtryck. Ekonomin påverkas negativt. Allas vårt sociala umgänge begränsas.
Folkhälsomyndigheten gick tidigt ut med rekommendationer till personer som är 70 år och äldre. Vi utgör en så kallad riskgrupp eftersom immunförsvaret försämras med stigande ålder.
Som äldre ska vi i största möjliga mån hålla oss hemma och undvika närkontakter. Besök på äldreboenden är förbjudna. Det är viktigt att rekommendationerna följs. Allt för att minska smittspridningen.
Antalet äldre över 70 år är en stor och växande grupp. Men den är på intet sätt homogen. Många har en mängd sociala kontakter, deltar i föreningsverksamhet och reser mycket. Andra lever ensamma, ibland i det som brukar betecknas som ofrivillig ensamhet.
Frågan är om synen på äldre påverkas av denna pandemi. Kommer till exempel ålderismen, det vill säga diskrimineringen av äldre, att öka? Det finns redan många arbetsgivare som undviker att anställa äldre. Och i Sveriges lagstiftande församling, riksdagen, är äldre underrepresenterade.
Det finns nu också människor som pekar ut äldre som kollektivt ansvariga för att vissa äldre inte följer myndigheternas rekommendationer i dessa coronatider. Men varken äldre eller yngre, eller för den delen stockholmare, är betjänta av sådana kollektiva utpekanden.
I själva verket är vi äldre en resurs som bidrar med både avlönat och oavlönat arbete som samhället inte kan klara sig utan. Skulle alla äldre som jobbar eller som bidrar med frivilligarbete, till exempel vårdar anhöriga, sluta med det, skulle samhället inte fungera.
Dessutom har vi äldre byggt upp det svenska välfärdssamhället och i högsta grad bidragit till att vård och omsorg går att finansiera.
Covid-19 gör att levnadsvillkoren förändras. Det är inte längre möjligt att delta i föreningsaktiviteter eller att resa. Kontakterna med barn, barnbarn och vänner blir inte desamma som tidigare. För personer som lever ensamma finns inte någon att prata med om den rädsla och oro som kan uppstå när medier rapporterar om virusets konsekvenser i andra länder och i Sverige.
Rädsla och oro kan ge upphov till andra sjukdomstillstånd än covid-19 speciellt om isoleringen pågår under lång tid. Många har ett behov av att se ljuset i tunneln.
Vi försöker bidra till att skapa hopp om att det finns en tid också efter pandemin. Våra organisationer har nu kontakt med många äldre via telefon eller mejl. Bland annat använder vi oss av telefonkedjor. Många av våra föreningar anordnar också uteaktiviteter, till exempel stavgång där alla håller sig på behörigt avstånd ifrån varandra.
Det kommer en dag då denna pandemi är över. Många kommer att bli immuna mot viruset. Runt om i världen arbetar människor för att få fram ett vaccin.
Det kommer att dras lärdomar av sådant som fungerat bra och sådant som fungerat mindre bra. Redan nu står det klart att Sverige inte haft tillräckliga lager av medicin och medicinsk utrustning, liksom att äldreomsorgens organisation måste ses över för att fungera på ett optimalt sätt. Det är orimligt att äldre med behov av hemtjänst ska behöva träffa upp till 25 personer under en månad för att få sina behov tillgodosedda. Uppenbart är också att yrken inom äldreomsorg och sjukvård måste uppvärderas.
De sammankomster som vi har i våra organisationer bygger på social samvaro. Äldre träffas kring olika aktiviteter. Det ska vi också göra när pandemin är över. Men våra medlemmar måste utbildas när det gäller att ha digitala möten. Idag finns en digital klyfta i Sverige som innebär att många äldre inte klarar av att kommunicera digitalt. Den utbildning i digitala färdigheter våra organisationer bedriver måste utökas. Men för att det ska kunna bli verklighet måste statsbidragen öka.
Våra tre organisationer har tillsammans idag över 750 000 medlemmar i landet. Genom vår verksamhet skapar vi gemenskap mellan människor. Nu tar våra organisationer ansvar för att förhindra smittspridning och för att äldre under rådande förhållanden inte ska leva i onödig isolering.
Jan Andersson, ordförande i PRO i Skåne.
Knut Sigander, ordförande för SPF Seniorerna i Skåne.
Bengt Lundholm, ordförande för SKPF Pensionärerna i Skåne.
Läs också Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen