När jag under min dagliga lunchpromenad snitslar mig fram mellan fälten på den sydskånska slätten ser jag hur bönderna nu intensifierat sitt vårarbete. De kör upp och ned, fram och tillbaka med tunga maskiner, hårdpackar jorden och beströr den med små vita kulor. Till sommaren kommer det att växa korn på ena sidan vägen, ärtor på den andra. Här finns varken dungar, gläntor eller stigar, bara stora produktionsytor med monokulturer. Längre fram, under tidiga morgnar i slutet av juli, när ljuset bryter fram i sensommarnatten kommer raden av entreprenadtröskor att köra dovt bullrande genom byn för att påbörja skörden. I oavbruten skiftgång kör de så länge solens ljus räcker till. Upp och ner, fram och tillbaka på näst intill oöverskådliga fält.