Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Rakel Chukri: SVT bad om ursäkt men missar problemet med Soros-dokumentären

Dokumentären lyckas inte ge en kraftfull motbild till propagandan och presenterar rena tokar som vanliga debattörer. Den som vill veta mer om George Soros kan i stället läsa hans bok ”Till försvar för det öppna samhället” som nu finns på svenska, skriver Rakel Chukri.

BBC-dokumentären "George Soros – hjärnan bakom allt?" sändes i Dokument utifrån på SVT i söndags. Till en början saknades titeln frågetecken, vilket fick stark kritik.Bild: Open Society Foundations/BBC
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Det är vida känt att konspirationsteorierna om filantropen George Soros baseras på antisemitiska föreställningar om judar som i hemlighet styr världen. Det hindrade inte SVT från att i söndags marknadsföra en ny dokumentär med tweeten: ”Är George Soros hjärnan bakom en global konspiration med syfte att öppna alla gränser?”
Kritiken som vällde fram var skoningslös – varför försökte SVT locka tittare med rasistiska frågeställningar?
På måndagen tvingades SVT be om ursäkt för formuleringen och presentationen av dokumentären justerades på SVT Play.
Kosmetiken påverkar dock inte innehållet. Och där har kritiker inte varit överens. I DN beskriver Erik Helmerson dokumentären som ”viktig och sevärd” medan Expressens Isobel Hadley-Kamptz får en känsla av att ”välgjord antisemitisk propaganda” har kablats ut till svenska folket.
På SVT verkar man märkligt nog vara färdiga med diskussionen. Axel Arnö, projektledare för SVT Dokumentär, har viftat bort kritiken genom att säga självklarheter som att man måste presentera ”de tokiga teorierna för att kunna berätta vad det handlar om”.
Men det finns två aspekter som förtjänar mer debatt. Den första är att rena tokar presenteras som vanliga debattörer.
I dokumentären är det tydligt att Gateway Pundit har pumpat ut lögner om Soros. Men den presenteras inte som en högerextrem propagandasajt utan som en ”inflytelserik, politisk webbsida”. Även högerradikala Infowars får den neutrala beskrivningen ”webbsida”.
Gateway Pundits redaktör Jim Hoft får generöst med utrymme för att sprida lögner om Soros. Det är inte fel att intervjua honom, men proportionerna blir märkliga eftersom han trots allt leder rasisternas version av En ding ding värld.
Den andra aspekten handlar om att programmet misslyckas med att ge en tydlig bild av vad George Soros faktiskt har ägnat sig åt. Dokumentärens andra halva levererar en gedigen analys av antisemitisk propaganda och det nämns att Soros årligen skänker en miljard dollar till sin stiftelse som finansierar projekt för ”utbildning, hälsovård, mänskliga rättigheter och demokrati”.
Men det väger inte upp de dystra bildmontagen på Soros som vevas om och om igen, ackompanjerade av ödesdiger musik. Risken är, som Hadley-Kamptz skriver, att tittarna lämnas med en gnagande känsla ”att det nog ändå ligger något i det där om Soros, det där om judarna”.
Regissören Rudin och SVT skulle säkert svara att dokumentärens uppgift inte är att göra reklam för Soros filosofi eller filantropiska verksamhet, men därmed missar de en möjlighet att ge en stark motbild till propagandan.
Den som vill veta mer om George Soros kan i stället läsa hans bok ”Till försvar för det öppna samhället” som nu finns på svenska (övers: Peter Staffansson, Natur & Kultur). Det är rätt styltig läsning, eftersom boken främst består av äldre artiklar och tal, men det vägs upp av att Soros för en öppen och självkritisk diskussion om arbetet med stiftelsen Open Society Foundation som han grundade 1979.
I sin nya bok skriver George Soros om stiftelsens arbete och varför Orbán och Putin avskyr honom.Bild: Berit Roald / Scanpix
Till en början inriktades arbetet på att stödja dissidenter och gräsrotsorganisationer i Östeuropa och Sovjetunionen. Med åren växte verksamheten och finns nu i stora delar av världen. Soros har gjort allt från att hjälpa svarta studenter i Sydafrika under apartheid till att propagera för legalisering av cannabis.
Antalet personer och organisationer som har fått hjälp av stiftelsen är otaliga. Vilket konsekvent utnyttjas av konspirationsteoretikerna som förväxlar ekonomiska bidrag med att Soros stiftelse detaljstyr all verksamhet.
Intressant nog är inte George Soros intresserad av några helgonförklaringar. Han beskriver sig som självupptagen och skriver rakt ut att filantropi kan leda till hyckleri och paradoxer och att människor kan bli beroende av hjälp. Varför har han då vigt sitt liv åt filantropi? För att han överlevde både det nazistiska och det sovjetiska styret i Ungern och inspirerades av den liberala filosofen Karl Poppers tankar: Samhällen måste vara öppna, tillåta kritiskt tänkande och skydda varje enskild människas fri- och rättigheter. I linje med de åsikterna går han igenom både små och stora misstag som han eller stiftelsen har gjort.
Den som läser boken inser också hur konspirationsteoretikerna arbetar: De plockar enskilda citat från Soros och förvränger dem. Ett uppenbart exempel är den spridda lögnen att Soros vill upplösa europeiska länder genom att dränka dem i (muslimska) flyktingar.
Soros har engagerat sig i diskussionen om EU:s flyktingpolitik och fokuserat på hur man ska ta emot migranter den lagliga vägen. Men han propagerar inte för öppna gränser (tvärtom tycker han att EU måste bli bättre på att skydda sin yttre gräns), anser att Dublinförordningen borde slopas eftersom länder som Italien och Grekland drabbas orättvist hårt samt har upprepade gånger sagt att medlemsstater inte ska tvingas ta emot flyktingar. Alltså, seriösa förslag som är långt ifrån skräckpropagandan om att han i smyg bekostar flyktingströmmar.
Liksom andra makthavare ska Soros inte skyddas från granskningar, men då måste man gå i närkamp med fakta. Dessvärre kan dokumentären ha bidragit till att han i mångas ögon fortsatt är en omdebatterad figur i stället för en politisk aktivist som aldrig har försökt dölja sina åsikter.
Gå till toppen