Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Gösta John Bredberg

Gösta John Bredberg, Skillinge, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 85 år. Han efterlämnar hustrun Birgitta, född Rimmerfors, och deras barn Christer, Mats, Henrik, Sara, Johanna och Jin med familjer.

Gösta John Bredberg föddes 1934 som son till William Bredberg, lärare och rektor vid Missionsskolan på Lidingö (nuvarande Teologiska Högskolan Stockholm) och Greta Bredberg.
År 1968 flyttade familjen från Stockholm till Lund och Gösta John gjorde karriär inom reklambranschen, först som chef för Malmökontoret i den anrika reklambyrån Gumaelius. Efter några år bildade han tillsammans med kolleger, bland annat Åke Arenhill, AB Producenterna.
I Lund kom Västerkyrkan att bli Göstas andliga hem. Hans aldrig sinande idérikedom kom även här andra till glädje. När han som ordförande i det som då hette Musik- och Teaternämnden år 1985 lanserade tanken på en kulturnatt – kunde man ha en nattlig bandyturnering i Ljusdal, kunde man väl i Lund idka kulturliv även efter solens nedgång – blev Västerkyrkan värd för kulturhändelser under ett antal år. Naturligtvis var det hans initiativ.
Oförglömlig är Max von Sydows uppläsning från universitetstrappan och den andäktiga tystnaden i kvällsmörkret, eller samtalet – på samma plats – mellan Margareta Strömstedt och Per Olov Enquist liksom Mark Levengood som från stadshusets tak trollband folket på Stortorget.
I arv efter sin mor Greta, konst- och kulturskribent i Svenska Morgonbladet liksom till exempel i Vår lösen, fick Gösta ett starkt estetiskt intresse. Ett exempel är det kors som sedan 2003 finns ovanför nattvardsbordet i Västerkyrkan, ett kors, ”vars skuggsida är ljus, vars tyngd är lätt, vars utsträckning inte begränsas av dess kontur”. Orden är Dan Wolgers, konstnärens.
Gösta hade ett enastående kontaktnät, troligen grundad i en människosyn som inte värderade någon förmer än den andre. Ett djärvt tänkande var hans kännemärke. Någon gång kunde han ta sig vatten över huvudet som när Israels Symfoniorkester var på turné i Sverige, inbjuden av Frikyrkliga Studieförbundet.
Han åtog sig att ta emot den världsberömda orkestern i Lund, hyrde en stor lokal och annonserade i pressen. Biljettförsäljningen gick dock trögt, men tack vare journalisten på Sydsvenskan, Jan Mårtensson, och en notis i tidningen att det nu gällde att snabbt köpa biljett om man ville få plats, blev det fullsatt. Denna gång var ekonomin räddad.
Även som pensionär fortsatte han att komma med möjliga (och någon gång omöjliga) idéer. Vi minns gärna en bejublad konsert förra året med Göran Söllscher och Janne Schaffer i missionshuset i Skillinge, dit Birgitta och Gösta flyttade för några år sedan.
För Gösta gav den frisinnade idétraditionen med grund i 1800-talets folkrörelser ett politiskt engagemang i Folkpartiet/Liberalerna. Numera är denna gren marginaliserad men på sextiotalet och några årtionden framåt var den ännu en viktig del av partiets identitet. I denna fann Gösta och undertecknad en viktig idégemenskap, liksom i idrottsintresset. Hans generösa läggning tillät oss att heja på Lunds olika handbollslag, H43 för Göstas del där han ett antal år var ordförande, laget med vinröda tröjor för min del.
Mycket finns att berätta. Nu är saknaden stor efter en god vän att dela tankar, skratt och allvar med.
Folke Lindgärde
tidigare ordförande i Västerkyrkans församling
Gå till toppen