Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Snyggt men tomt dansspektakel

”Efter den åtstramat biografiska 'Jackie' har Pablo Larraín släppt alla tänkbara tyglar med den lekfulla och psykotiskt färgsprudlande 'Ema', som för tankarna till Paolo Sorrentinos estetiska glättighet. Det är en film som prioriterar form före innehåll alla gånger”, skriver Oscar Westerholm.

Marianna di Girolamo i Pablo Larraíns ”Ema”.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen