
Marianna di Girolamo i Pablo Larraíns ”Ema”.
”Efter den åtstramat biografiska 'Jackie' har Pablo Larraín släppt alla tänkbara tyglar med den lekfulla och psykotiskt färgsprudlande 'Ema', som för tankarna till Paolo Sorrentinos estetiska glättighet. Det är en film som prioriterar form före innehåll alla gånger”, skriver Oscar Westerholm.
Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.