Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Boel Gerell: Kristina Lugn vågade tystnaden efter skrattet

Det stod en doft av disktrasa kring hennes existentiella vånda, skriver Boel Gerell om Kristina Lugns dramatik.

Håkan Paaske och Wallis Grahn i Kristina Lugns ”Rut och Ragnar” som sattes upp på Malmö Stadsteater 2001.Bild: Pressbild Malmö Stadsteater
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
”Förr eller senare blir vi alla vräkta från den kroppshydda som härbärgerar vår själ” skrev Kristina Lugn i programbladet till pjäsen ”Hoppas jag hinner hem” 2007. Uppsättningen som sattes upp på hennes legendariska scen Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm var tänkt att handla om bostadspolitik. Men som alltid med Lugn, vidgades snart rummet och kom att omfatta så mycket mer.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen