Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Står universiteten över lagen om anställningsskydd? Lunds universitet visar bristande respekt.”

Lunds universitet är ute på en farlig väg genom att inte respektera Arbetsdomstolen med hänvisning till att en dom rör forskningsfusk, medan den i själva verket rör grunden för avskedande. Det skriver Git Claesson Pipping, förbundsdirektör för Sulf, Sveriges universitetslärare och forskare.

Arbetsdomstolen har gjort en sedvanlig bevisprövning utifrån de beviskrav som föreligger vid ett skiljande från en anställning, skriver Git Claesson Pipping.Bild: Claudio Bresciani / TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Lunds universitets rektor Torbjörn von Schantz meddelar att universitet trotsar en dom från Arbetsdomstolen (Aktuella frågor 5/5). Det är högst beklagligt och anmärkningsvärt att en statlig arbetsgivare inte förstår vad domen handlar om: arbetsrätt.
För Sulf som facklig organisation är det självklart att de som är medlemmar ska få en rättssäker prövning och därför har Sulf drivit ärendet, som främst handlar om anställningsskydd, i Arbetsdomstolen.
Ska lagen om anställningsskydd inte gälla forskare? Lunds universitet är ute på en farlig väg genom sitt olyckliga beslut att inte respektera domstolen med hänvisning till attdomen rör forskningsfusk, medan den i själva verket rör grunden för avskedande.
Arbetsdomstolen har gjort en sedvanlig bevisprövning utifrån de beviskrav som föreligger vid ett skiljande från en anställning, alltså när någon tvingas lämna sitt jobb.
I domen har en enhällig arbetsdomstol ogiltigförklarat avskedandet av en biträdande forskare med motiveringen att Lunds universitet/staten inte har bevisat att den biträdande forskaren har gjort sig skyldig till oredlighet i forskning och att det därför inte föreligger laga grund för avskedande eller ens saklig grund för uppsägning.
Rektorn hävdar att: ”Ärendet utreddes grundligt av nämnden som i sin tur anlitade tre sakkunniga, varav två internationella. Det rådde ingen tvekan om att resultaten såsom de framställts i studierna var felaktiga. De sakkunniga var överens om det, och det var även nämnden.” Men det är inte korrekt.
De sakkunniga konstaterar inte att forskaren gjort sig skyldig till oredlighet i forskning, men nämnden är ändå enig.
Lunds universitet kunde inte presentera ett enda vittne i Arbetsdomstolen som styrkte den påstådda oredligheten. I domen betonar Arbetsdomstolen särskilt att Lunds universitet vare sig har bemött eller motbevisat de invändningar mot påståendet om oredlighet i forskning som framförts i målet.
Arbetsdomstolen pekar också på att det inte finns stöd – vare sig i förhör och skriftliga utlåtanden av personer som forskat på området – för universitetets påstående att systematiken i forskarens mätvärden inte skulle vara biologiskt rimlig.
Hur är det möjligt att Lunds universitet med alla sina resurser och med två arbetsrättsjurister från Arbetsgivarverket inte lyckats skaka fram ett enda vittne, inte ens inom närliggande forskningsfält, som kan styrka universitetets uppfattning om den påstådda oredligheten?
Varför kallade inte universitetet några av de sakkunniga som genomförde den fördjupade utredningen som vittnen? Eller någon av de personer som nu uttalar sig med tvärsäkerhet angående den påstådda oredligheten? Det var ju ingen nyhet för universitetet att dess uppgift var att inför domstolen bevisa att forskaren varit oredlig.
Rektorn hävdar att: ”För att inte äventyra forskningens trovärdighet måste regering och riksdag tydliggöra vem som har mandat att avgöra forskningsfusk i Sverige. Akademin eller Arbetsdomstolen?”
Men Sverige har sedan årsskiftet infört en ordning som gör att ärendena om oredlighet i forskning ska prövas i en central, oberoende nämnd med möjlighet att överklaga till domstol. Det ställde sig Lunds universitet också bakom i sitt remissvar på den statliga utredning som föregick förändringen, inklusive möjligheten att överklaga.
Har Lunds universitet ändrat sig och vill riva upp den nya ordningen? Eller menar rektorn att förvaltningsdomstolarna, men inte Arbetsdomstolen, har kompetens att pröva frågor kring oredlighet i forskning?
Sulf anser att Arbetsdomstolen har kompetens att döma i mål som rör arbetsrättsliga frågor. Lunds universitet anser uppenbarligen inte det.
Lunds universitet har under hela hanteringen av ärendet, från anmälan om oredlighet tills domen föll, i varje steg vägrat svara på frågor och bemöta rimliga invändningar från fackligt håll.
Står universiteten över lagen om anställningsskydd? Lunds universitet visar bristande respekt för arbetsrätt och rättssäkerhet, och anser att oredlighet inte behöver bevisas. Men arbetsrätten måste gälla även för Lunds universitet. Om forskare kan mista sitt arbete på oklara grunder är det en stor fara för en fri och obunden forskning.
Git Claesson Pipping, förbundsdirektör för Sulf, universitetslärarnas och forskarnas fackförbund.
Gå till toppen