Annons

Annons

krönikaNyheter

Pia Rehnquist
”Utan att darra vid datorn vågar jag påstå att den journalistik jag lämnar är bättre än den jag kom till”

Det här är min sista text på Sydsvenskan. Vid midnatt slutar jag som chefredaktör och ansvarig utgivare. Det är en vital, växande och oumbärlig 172-åring jag lämnar*.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Sydsvenskans avgående chefredaktör Pia Rehnquist tillsammans med vd Anders Eriksson till vänster och tillträdande chefredaktör Jonas Kanje, som närmast kommer från systertidningen Helsingborgs Dagblad.

Bild: Hussein El-alawi

Annons

Millenniet var bara några månader när jag klev in på Sydsvenskan första gången. Då var tidningar bara av papper, majoriteten av företagets pengar kom från annonsörer och alla som ville nå ut till en publik behövde oss.

Idag ser vår verklighet helt annorlunda ut. Att vara chefredaktör är att leda i stormande förändring och min avskedstext hade kunnat handla om detta – om affärsmodeller, transformering och konsolidering.

Men det finns ett viktigare ämne: journalistiken. Hjärtat. Uppdraget.

Utan att darra vid datorn vågar jag påstå att den journalistik jag lämnar är bättre än den jag kom till. Det är inte min förtjänst och det gäller inte bara Sydsvenskan.

Svensk journalistik anno 2020 är stark, självständig och helt oumbärlig. Den är mänskligare, bättre presenterad och mer välskriven. Den är också mer läst än någon kunde drömma om för 20 år sedan.

Annons

Vad är det då som hänt?

Vi har lärt oss mer om er läsare. Det finns idag en omfattande kunskap om hur texter ska skrivas för att nå ut. Majoriteten av våra läsare finns i mobilen och där är utrymmet att väcka uppmärksamhet rent fysiskt litet. Det här diskuteras varje dag, nästan med varje text. Hur ska inledningen formuleras? Bör inte texten hängas upp på en människa istället? Är vinkeln tillräckligt tydlig?

Annons

Vi ifrågasätts mer – och det har gjort oss mer ödmjuka. På 1900-talet hade tidningar som Sydsvenskan monopol på att förmedla fakta. Idag är situationen den motsatta, samhället vadar i information. Det är en svår men viktig balansgång för oss att formulera vår journalistik på ett så korrekt sätt som möjligt. Intervjupersoner, makthavare och läsare reagerar ofta på det vi skrivit och vi vet att arbetet oftast bara börjat när vi publicerat en text. (Detta ska dock inte förväxlas med politiskt orkestrerade kampanjer mot journalistik som också vuxit fram)

Konkurrensen om er uppmärksamhet är enorm. För 20 år sen var inte internet allmängods och tidningar tävlade varken med Facebook eller strömmade teveserier när det gäller er tid. Det gör vi nu och det pressar oss att bli bättre. På Sydsvenskan lägger vi mer kraft på ambitiösa granskningar och grävande journalistik idag än när jag började. Våra större jobb tar ofta flera medarbetare månader att göra. Vi ser och vet att ni uppskattar det.

Annons

Som ni märker är jag stolt. Vi har kämpat så hårt och vi har gjort det tillsammans, mitt fina lag och jag. Sydsvenskans medarbetare kommer fortsätta att göra skillnad med sin nyfikenhet, drivkraft och kompetens. Jag kommer sakna dem, antagligen mer än jag begriper, och jag kommer sakna er läsare. Tack för 20 fantastiska år!

* = Jag lyckas med konststycket att sluta som chefredaktör utan att lämna Sydsvenskan helt. Mitt nya uppdrag är som publicistisk chef på Bonnier News Local och tack vare det kommer jag fortsätta hålla ett vakande öga på tidningen i mitt hjärta.

Annons

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy