Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ingela Tägil förstår Näktergalen som få

Den nya biografin är minutiöst genomförd, med särskilt fokus på Jenny Linds sångteknik. Röstforskaren Ingela Tägil behärskar ämnet.

Ingela Tägil.Bild: Katarina A Karlsson/Natur & Kultur

Ingela Tägil

Jenny Lind. Natur & Kultur.

”Näktergalen”, sångerskan Jenny Lind (1820—1887) var 20 år gammal när hon i en tidningsartikel beskrevs så, nattdunklets virtuos: oansenlig till utseendet men med fascinerande, fullfjädrad lyskraft.
Liknelsen skulle följa henne genom karriären — den bar fram hennes persona: hemlighetsfull och förtrollande. Ett naturens under. Som slogan dög det romantiska ordet, i en tid då medieuppmärksamhet blev ett limspö i impressarions hand.
Näktergalen hänger med än idag: Ingela Tägil använder metaforen som titel på sin nyutkomna biografi. Som lindolog har hon många föregångare. En längre levnadsskildring utkom redan 1891. Men den har en brist: föremålet kunde styra innehållet, med fara för försköning. Sedan har författare som Tobias Norlind, Moses Pergament och Nils-Erik Franzén berikat litteraturen.
Ingela Tägil är själv röstforskare med en avhandling om Jenny Linds sångteknik i bagaget. Hon tillför intressanta aspekter på detta – och frågar sig samtidigt hur vi idag skulle uppfatta klangen, volymen, vibratot, ornamenten.
Framgångssagan skildras minutiöst: först Kungliga Teaterns elevskola 1830, i början talroller, sedan en av gossarna i ”Trollflöjten” och en roll i A F Lindblads ”Frondörerna”. Snart stod det klart att Stockholmsoperan fått en näktergalsunge i nästet. Genombrott redan 1838 i ”Friskytten”. 1840 hovsångerska samt ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. Sedan lyfte sångfågeln i en omloppsbana med London och Berlin som poler. Den kröntes med en Amerikaturné 1850-52, arrangerad av Mr Barnum, ”humbugens konung”, en förslagen agent med högt gage som lockmedel. Både hans och Jennys ekonomi blomstrade, och Jenny skänkte bortåt hälften av vad som inflöt till ”välgörande ändamål”.
Hon kunde framstå som blyg och var nervös för fiasko. Men hon lät sig inte hunsas. Treklangen oskuldsfull, oförvitlig och from — så betygas det — markerade hennes harmoni, gångbar i både slott och salong och med folkets kärlek som extra belöning. Och hon framstår som en självständig kvinna.
Så utvecklades också hennes sociala kontaktnät till en glans som var få artister förunnad. På musikens levnadsväg mötte hon A F Lindblad i Stockholm, H C Andersen i Köpenhamn, Felix Mendelssohn i Berlin och Fredrika Bremer på Kuba.
Allt skildrar doktor Tägil i levande språkdräkt, slående detaljrikt och med känsla för biografigenrens krav. Hon fullföljer sin väg som en Jenny Linds trogna följare.
Gå till toppen