Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Olof Hedling

Olof Hedling, Lund, har avlidit i en ålder av 57 år.

Olof Hedling.Bild: Jenny Leyman
Olof, eller Olle som han kallades, föddes i Lund i början av 1960-talet, men kom att växa upp i Växjö, dit familjen flyttade 1967. Han återvände till hemstaden i början av 1980-talet för att ägna sig åt humanistiska och samhällsvetenskapliga studier. Och i Lund kom han att förbli ända till slutet.
Olle disputerade i litteraturvetenskap 2001, även om hans avhandling var en studie av den kände brittiske filmkritikern Robins Woods skrifter om filmen som konstart och samhällskraft. Så småningom blev Olle universitetslektor och docent i filmvetenskap och verkade vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.
Olle var en mycket skicklig filmforskare. Han hade tidigare studerat bland annat nationalekonomi, och kom att använda dessa kunskaper i sin forskning om framförallt den skandinaviska filmen, men även om andra filmkulturer.
Hans specialitet var filmproduktion, det vill säga hur filmer finansierades och exploaterades i kommersiellt syfte under olika nationalekonomiska betingelser, och hans gedigna kunskaper på fältet gjorde honom också internationellt efterfrågad, framförallt i Storbritannien och USA. Under en termin verkade Olle som gästprofessor vid University of Illinois at Urbana-Champaign och under doktorandtiden tillbringade han en termin som gästforskare vid University of Warwick i Storbritannien. Olles gärning som lärare och handledare uppskattades storligen av både kolleger och hans studenter.
Olle hade vidsträckta intellektuella intressen. Filmen låg honom naturligtvis nära, men han närde även kunskaper på specialistnivå avseende litteratur, arkitektur och vetenskapshistoria. Han var ofta på resande fot.
Vi är många som under akademiska konferensresor följt med honom till hans arkitektoniska smultronställen, som till exempel Frank Lloyd Wrights geometriska byggnader I Chicago och Minneapolis, eller till American Bar i Wien, ritad av Adolf Loos och färdigställd 1908. Olle hade ett fantastiskt sinne för humor och var alltid en strålande ciceron. Berättelserna kryddades med allehanda kvickheter, inte sällan med ironiska undertoner.
Till Olles stora passioner i livet, först kom naturligtvis familjen, hustrun Mariah, också hon professionell filmforskare, och barnen Albert och Edvard, hörde gitarrer och gitarrmusik. Han hade en utsökt och omfattande samling av elektriska gitarrer, och hans favoritmusik var den brittiska bluesboomen i slutet av 1960-talet med banbrytande gitarrister som Eric Clapton och Peter Green. Om och om igen spelade han i korridoren på Språk- och litteraturcentrum klassiker som Creams ”Crossroads” eller Fleetwood Macs ”Need your love so bad”.
Olle rycktes bort i förtid och det tog lång tid innan vi förstod att den sjukdom som drabbat honom skulle få så tragiska konsekvenser. Han lämnar ett stort hål efter sig och sörjs djupt av familj, vänner och kolleger, bland annat av vår mor som överlever honom. Minnet av Olle kommer emellertid aldrig att förblekna.
Erik Hedling
professor i filmvetenskap, Lunds universitet
Gå till toppen