Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Olof Hedling

Olof Hedling, docent i filmvetenskap vid Lunds universitet, har avlidit i en ålder av 57 år efter en tids sjukdom. Närmast anhöriga är hustrun Mariah och barnen Albert och Edvard.

Olle har lämnat oss. Det känns oerhört märkligt och sorgligt att skriva dessa ord. Han som alltid var så levande och närvarande. Som kom inflygande i rummet – eller ringde – alltid med någon ny information eller iakttagelse han ville diskutera.
Det känns också som vi alldeles nyss satt i våra doktorandkrypin i Valvet vid Gamla kirurgen i Lund och slet med våra avhandlingar. Det var 90-tal. Olle var doktorand i filmvetenskap, vi andra i litteraturvetenskap; en korsbefruktning som stuvade om våra förutfattade meningar om kulturen och livet på ett avgörande sätt.
Det var formativa år. På våra färgglada Imac:ar tog vi darrande fram de stora forskarnas publikationer. Vad krävde det akademiska systemet av oss? Tillsammans gruvade vi oss inför våra första föreläsningsinsatser.
Olles sociala talang och icke-hierarkiska inställning till livet drev samtalet åt oväntade håll: filmkritikens utveckling, förvisso, men också funderingar om Eric Claptons uppväxt eller skvaller om Ingmar Bergman och Gary Lineker. Olle hade en fantastisk förmåga att entusiasmera omgivningen, vilket hans studenter också fick erfara.
Stora händelser och personligheter fascinerade honom, men också det vardagliga livet; han talade öppet om sina egna nojor och lyssnade på andras. Och genom att alltid bjuda på sig själv bidrog han till att vi andra vågade blotta våra rädslor och förhoppningar inför arbetslivets och familjebildningens olika faser.
Olle blev en färgstark akademiker. Han hade ingen gard uppe, lade inte band på sig, passionen var själva meningen med hela arbetet. Och han levde lika bejakande: Har man redan sett Procol Harum live tolv gånger – varför då inte en trettonde? Älskar man fotboll, varför inte leta upp varenda obskyr arena i England? Hittar man ännu en vacker gitarr – ja då får det bli ett köp till!
Med tiden blev Olle en framgångsrik filmforskare med ett imponerande internationellt kontaktnät, tillsammans med Mariah var han en lysande värd för dem som besökte hemmet i Lund. Gäster från hela världen fann i Olle en frimodig och generös konversatör, som aldrig behövde briljera men ändå var sällsynt allmänbildad, med expertkunskaper om allt från EU:s valutapolitik till Allman Brothers familjeträd.
Att sjukdomen förkortade hans liv är ofattbart och grymt. Men det liv som Olle fick levde han till fullo, tillsammans med Mariah och barnen, tillsammans med den växande skaran av vänner. Och det vindlande samtal vi påbörjade med Olle som doktorander i Valvet kommer heller aldrig att upphöra inom oss – hans prilla på sned medan skrattet bubblar upp så att ögonen kisar och den stora kalufsen vajar av entusiasm. Tack för allt Olle, vår briljanta och oförglömliga vän.
Torbjörn Forslid och
Daniel Sandström
Gå till toppen