Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Anders Åkesson: ”Att fler arter i Sverige dör ut är inget alternativ.”

Bild: Erik Nylund
Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
I tider av karantän och social distansering är vi kanske fler än någonsin som njuter av naturen, som den ser ut nu i vårens sköna tid. Det är sorgligt att tänka att allt det vackra kan vara förgängligt.
I april uppdaterade SLU Artdatabanken och Naturvårdsverket Sveriges röda lista. Den röda listan är en sammanställning av arters status inom landets gränser. Många arter har en osäker framtid på grund av minskande eller mycket små populationer. Röda listan tar temperaturen på den biologiska mångfalden.
I Sverige har hittills 60 000 arter identifierats. På röda listan har riskerna för 21 700 av dessa bedömts utifrån de internationellt fastställda kriterierna – nationellt utdöd, akut hotad, starkt hotad, sårbar eller nära hotad. 4 746 arter klassas som rödlistade. Det är en ökning med nästan 500 från den förra röda listan, som är från 2015.
Skogsharen och vår kära igelkott är nya på röda listan. Antalet hotade fjärilar och skalbaggar har också ökat. Att variationen av fjärilar i rabatterna minskat är vi nog många som noterat.
Den minskande biologiska mångfalden har hamnat i skuggan av det akuta klimathotet, men i mångt och mycket handlar det om samma fråga – en bevarad biologisk mångfald är en förutsättning för fungerande ekosystem och människans existens på jorden. På global nivå anser forskare att uppemot 40 procent av alla kända arter är hotade.
I ett läge av kris är det naturligt att människor tappar uppmärksamheten på andra frågor, men att den biologiska mångfalden är hotad borde få många fler att fundera och agera. Enligt rödlistan utgör storskalig avverkning och igenväxning de största hoten.
Regeringen har satsat på skyddet av den biologiska mångfalden och naturvården har fått dubbelt så stor budget som tidigare. Ändå läggs enbart 0,85 promille av statens budget på detta. Ansvaret för mångfalden och dess bevarande ligger varken helt och hållet på staten eller på enskildas engagemang. Insatser måste göras för att få upp frågan om bevarandet av arter på samma nivå som klimatfrågan. Det handlar i slutänden om att människan måste hålla sig inom de ramar som jorden gett henne.
Om Sverige ska vara trovärdigt i det nödvändiga globala arbetet med biologisk mångfald behöver kommuner, regioner och stat öka medvetenheten och insatserna. Ett förslag skulle kunna vara att utveckla ett juridiskt skydd för de arter som hamnar på röda listan. Kommuner och regioner måste lyfta in den här frågan i allt planarbete, vilket skulle kunna säkerställa att varor som upphandlas inte bidrar till ökad skövling av regnskog eller att man i kommunen säkrar hotade arters bestånd.
Att fler arter dör ut är inget alternativ.
Gå till toppen