Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Svensk flyktingpolitik måste stå pall.

Sverige behöver en robust migrationspolitik.Bild: Meek, Tore
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Statsminister Stefan Löfven (S) har uttalat sig tufft om flyktingpolitiken. ”Vi ska inte ha fler flyktingar – vi ska ha färre”, sade han på besök i Skåne i höstas. Och fick rejält med skäll av regeringskollegorna i Miljöpartiet. Minns ni hur Löfven försvarades? Han hade uttalat sig, hette det, som S-ledare – inte som statsminister …
Få politiska frågor är så intrikata, så komplexa och så svåra att kompromissa kring som migrationsfrågan. Men försök att enas är på väg.
Framtidens migrationspolitik ska, heter det i ett kommittédirektiv, vara human, rättssäker och effektiv. Så långt är det en fullt godkänd utgångspunkt. Både individuella skyddsskäl och Sveriges internationella åtaganden ska beaktas.
Den parlamentariskt sammansatta migrationskommittén, som har till den 15 augusti på sig att komma överens, har jobbat ett tag. Och nu finns det ett helhetsförslag att utgå ifrån, ett förslag som ställts samman av kommitténs opolitiska sekretariat.
Här är några delförslag:
* Uppehållstillstånden ska vara tidsbegränsade.
* Flyktingar ska få tillstånd på tre år, som kan förlängas med tre år.
* För permanenta uppehållstillstånd ställs krav på språk och samhällskunskap.
* En person med asylavslag måste vänta i tio år för att få göra en ny ansökan.
* Elektronisk fotboja kan bli ett alternativ på den som ska utvisas.
* Varje år ska riksdagen sätta ett riktmärke för antalet asylsökande för nästkommande tre år.
Men än är inte mycket klart. Kniviga förhandlingar återstår. Och det är inte bara statsminister Löfven som väcker frågor.
Maria Malmer Stenergard (M) kallar S för ”ett under av otydlighet”. Hon vill ännu inte utesluta några partier, men har svårt att se hur M och MP ska kunna skriva under samma överenskommelse. Däremot gör hon gärna upp med S, det andra regeringspartiet.
Medan Rikard Larsson (S) vill se en så bred uppgörelse som möjligt, samtidigt som han tycks vara beredd att redan nu utesluta två partier – V och SD, för att de inte visar vilja att kompromissa. Å andra sidan är det flera partier som på sistone med betydande irritation framhållit hur just S vacklar i känsliga frågor.
Och gott om känsliga frågor finns det. Permanenta eller tillfälliga uppehållstillstånd? Hur ska anhöriginvandringen se ut? Ska Sverige åter öppna för att ”humanitära skäl” kan ligga till grund för uppehållstillstånd?
Migrationspolitiken har alla förutsättningar att bli en svår nöt att knäcka. Men en uppgörelse krävs. Sverige behöver ett avtal som är brett förankrat, och som håller länge, helst över regeringsskiften, och som för lång tid framöver berättar för omvärlden att Sverige är ett land med en human, rättssäker och effektiv migrationspolitik, sannolikt en något stramare linje än vad världen hittills vant sig vid.
Det kräver i praktiken att S och M – de mest sannolika regeringsbildarna inom en överskådlig framtid – blir överens. För ja, det kan knaka i partier längs vägen. Det kan knaka i regeringsbyggen och i tunga samarbeten. Men migrationspolitiken måste stå pall.
Gå till toppen