Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Ekonomiskt svagare Kina kan bli ännu mindre fritt.

Applåd vid inledningen av folkkongressen i Peking.Bild: Ng Han Guan
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Under nationella folkkongressen i Kina brukar stolthet över framgångar blandas med storslagna ekonomiska mål. Men allt var inte som vanligt när årets upplaga inleddes på fredagen.
Efter en tyst minut för coronavirusets offer konstaterade premiärminister Li Keqiang att landet nu står inför utmaningar som saknar motstycke. Därför har regimen fattat beslutet att för första gången på flera decennier inte sätta något tillväxtmål för i år. Inte heller tycks det finnas planer på något stimulanspaket liknande det som lanserades i samband med finanskrisen. Inför den stora osäkerheten i världsekonomin uppmanade Li Keqiang istället sina landsmän att "dra åt svångremmen".
Det kan säkert behövas. Efter decennier med genomgående höga tillväxttal väntas Kinas BNP, enligt en enkät som Bloomberg har gjort, inte öka med mer än 1,8 procent i år. Därtill kommer uppgifter om att arbetslösheten har ökat mer än vad de officiella siffrorna visar.
Men det nya ekonomiska läget ger också ett nytt politiskt läge. Pekingregimen har under lång tid legitimerat sin ställning genom landets stora ekonomiska framgångar. Snabbt ökande levnadsstandard för massorna tycks ha dämpat folkets rop efter yttrandefrihet och demokrati. Och på det internationella planet har Kina stärkt sitt inflytande dels genom att ta allt större marknadsandelar i olika branscher, dels genom massiva uppköp och investeringar.
Låt vara att pandemin gör det förhållandevis billigt för Kina att köpa in sig i företag. Nyligen kunde ett bolag med koppling till kinesiska staten, genom en ganska liten placering, förvärva 12,7 procent av aktierna i norska flygbolaget Norwegian. Men uppköp i krisbranscher ger förstås inget snabbt lyft för tillväxten i Kina.
Så vad väntar när kommunistpartiet inte längre kan förlita sig lika mycket på ekonomiska muskler?
En illvarslande föraning gavs av folkkongressens förslag att gå vidare med en ny så kallad säkerhetslag i Hongkong. Formellt ska den stoppa terrorism och annat som anses kunna hota den nationella säkerheten. Men som oppositionen i Hongkong konstaterar rör det sig i praktiken om slutet för det relativa självstyret. Till exempel ska kinesiska säkerhetsmyndigheter få rätt att verka i den särskilda administrativa regionen.
Lagförslaget har förståeligt nog väckt starka reaktioner runt om i världen och uttryckligen fördömts av USA. Det senare har i sin tur fått Peking att höja rösten mot Washington. Varje amerikanskt försök att förtrycka Kina kommer att bekämpas, förklarar kinesiska utrikesdepartementet.
Tonläget mellan de båda ekonomiska stormakterna kan bli ännu högre framöver, särskilt med tanke på deras pågående handelskrig. När Kina har sämre fart i ekonomin får USA större möjligheter att trycka på i förhandlingarna. Men ingenting talar för att Peking skulle lägga sig platt. Det kan tvärtom bli mer lockande för kommunistregimen att visa sin styrka på andra områden.
Kinesiska militärfartyg har på sistone ökat sin närvaro väsentligt i Sydkinesiska sjön och seglade nyligen i Östkinesiska sjön nära omtvistade ögrupper som kontrolleras av Japan. Andra länder i regionen upplever detta som rena provokationer. Och den militära närvaron blir inte mindre hotfull mot bakgrund av den allmänna upprustningen i Kina.
Samtidigt kräver många länder, på givna grunder, svar om vad som egentligen hände när smittspridningen bröt ut i Kina. Men istället för att visa samarbetsvilja försöker ledarna i Peking att framställa sig som föredömen i kampen mot pandemin.
Inför de enorma utmaningarna borde Kina logiskt sett gå mot mer öppenhet, ödmjukhet och samarbete. Dessvärre tycks kommunistpartiet sträva åt motsatt håll.
Gå till toppen