Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Lunds universitets rektor chikanerar välmeriterade och erfarna personer när han påstår att de inte kan göra sitt jobb på grund av oförmåga att värdera bevis.”

Den som inte accepterar en dom lär inte heller förstå de resonemang som lett fram till den, skriver Håkan Hydén, professor emeritus i rättssociologi vid Lunds universitet.

Arbetsdomstolen består inte bara av jurister utan också av sakkunniga och partsrepresentanter som inte är jurister utan allmänt dugliga personer, skriver Håkan Hydén.Bild: Claudio Bresciani / TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Lunds universitets rektor, Torbjörn von Schantz, har i två inlägg på Aktuella frågor misskrediterat Sveriges högsta instans när det gäller arbetsrättsfrågor, Arbetsdomstolen (5/5 och 12/5). Orsaken är att Arbetsdomstolen underkänt universitetets beslut att avskeda en forskare som enligt universitetet gjort sig skyldig till forskningsfusk.
Det är forskarens fackliga organisation, Sulf, Sveriges universitetslärare och forskare, som fört beslutet om avskedande vidare till Arbetsdomstolen.
Torbjörn von Schantz hävdar att Arbetsdomstolen inte kunnat bedöma bevisvärdet av den samlade vetenskapliga analysen och anser att Arbetsdomstolens dom ger en ”olycklig och helt felaktig bild av att det inte förekommit forskningsfusk”.
Enligt Torbjörn von Schantz kan Arbetsdomstolen även framöver ”ta sig rätten att fria en forskare på grund av sin oförmåga att värdera bevis”. Han hänvisar till att Lunds universitet presenterat sju vittnen som skulle ha gett rätten sin syn på ärendet och på att forskaren gjort sig skyldig till forskningsfusk.
Men det stämmer inte. Det är Lunds universitet och rektorn som har bevisbördan att forskningsfusk föreligger. Av Arbetsdomstolens dom framgår att det inte lagts fram någon övertygande bevisning om att så är fallet. Ingen av de sju så kallade vittnena har uttalat att forskningsfusk föreligger. Torbjörn von Schantz förklarar det med att de sakkunniga endast haft i uppdrag att granska forskningsmaterialet utifrån sin expertkunskap, om det håller rent vetenskapligt, inte att uttala sig i fråga om forskningsfusk.
Men det motbevisas av insamlingsstiftelsen Academic Rights Watch som bevakar den akademiska friheten i Sverige. Stiftelsen har JO-anmält rektorn för att fara med osanning när det gäller de sakkunnigas uppdrag. Det visar sig att i de sakkunnigas uppdrag ingick att uttala sig i frågan om forskningsfusk.
Torbjörn von Schantz framhåller att han tycker det är allvarligt att en dom inte innehåller redovisning av de bevis som framförts. Men det är ett påstående som saknar grund. Arbetsdomstolen har värderat den bevisning som lagts fram. Och det är i detta läge rektorn hävdar att Arbetsdomstolen är oförmögen att värdera bevis.
Rektorns påstående bör inte få stå oemotsagt av flera skäl. Ett sådant är att Arbetsdomstolen inte kan försvara sig. Hur domstolen har resonerat framgår av domen.En domstol uttalar sig aldrig ytterligare kring sina domskäl, alltså kring vilka motiv den har som grund för sin dom. Skulle det ske skulle förtroendet för rättsväsendet undergrävas.
Den som inte accepterar en dom lär inte heller förstå de resonemang som lett fram till den.
Viktigt i sammanhanget är att Arbetsdomstolen inte bara består av jurister utan också av sakkunniga och partsrepresentanter som inte är jurister utan allmänt dugliga personer. Vid det aktuella tillfället deltog en analyschef, en business director, en koncernchef inom HR och en administratör inom polisen utöver erfarna fackliga företrädare på arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Samtliga medverkande har mångårig erfarenhet av dömande verksamhet. Att dessa personer först nu, efter så lång tid, skulle visa sig inte kunna värdera bevis framstår som osannolikt.
Vid det aktuella tillfället leddes arbetsdomstolen av dess ordförande, Sören Öman, som utöver erfarenhet från mångårig dömande verksamhet är en erfaren skiljedomare. Öman har en gedigen utredningsverksamhet bakom sig och har författat läroböcker och vetenskapliga artiklar. Det är dessa välmeriterade och erfarna personer som Lunds universitets rektor – utöver själva domstolen – chikanerar när han påstår att de inte kan göra sitt jobb på grund av oförmåga att värdera bevis.
Håkan Hydén, professor emeritus i rättssociologi vid Lunds universitet.
Läs också ”Även framöver kan AD fria en forskare på grund av sin oförmåga att värdera bevis.”
Läs också ”Står universiteten över lagen om anställningsskydd? Lunds universitet visar bristande respekt.”
Läs också ”Ett avskiljande från tjänsten och skadestånd är ett pris som är värt för samhället att betala.”
Läs också Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen