Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

FN-oro över uppgifter om stridsflyg i Libyen

Ryssland har inte skickat försvarsstyrkor till Libyen, hävdar talesmannen Vladimir Dzjabarov. Men enligt USA har uppskattningsvis 14 ryska stridsflygplan landat i Libyen efter omväg via Syrien – uppgifter som oroar FN.

Ett ryskt stridsflygplan av typen Mig-29. Arkivbild.Bild: Misha Japaridze/AP/TT
Federationsrådet, det ryska parlamentets överhus, har inte ens fått någon förfrågan om att godkänna militära insatser i det nordafrikanska landet. Det säger Dzjabarov, som är högt uppsatt i överhusets utrikesutskott, enligt Interfax.
Sedan tidigare ses det som en öppen hemlighet att Ryssland har legosoldater på plats för att stödja den östlibyske krigsherren Khalifa Haftar och hans LNA-styrkor i striderna mot den internationellt erkända regeringen (GNA), med säte i huvudstaden Tripoli, och som stöds av Turkiet.
Och sedan LNA drabbats av flera bakslag i konflikten skickades enligt USA nyligen ryskt stridsflyg som understöd till legosoldaterna.
Africom, som ansvarar för USA:s militära operationer i Afrika, uppger att planen först sändes från Ryssland till Syrien. Där målades de om för att dölja ursprunget och de ryska beteckningarna togs bort. Det ska handla om uppskattningsvis 14 stridsflygplan av typen Mig-29 samt Su-24, enligt amerikanska uppgifter. De ska efter mellanlandning i Tobruk i östra Libyen ha tagit mark på en flygbas i Jufra i de centrala delarna av landet.
LNA-talespersonen Ahmed Mismari tillbakavisar uppgifterna och kallar dem ”medierykten och lögner”.
Stéphane Dujarric, talesperson för FN-chefen António Guterres, luftar oro. Han säger att om uppgifterna om de ryska flygplanen stämmer så utgör det en ”flagrant kränkning av vapenembargot” som infördes för Libyen 2011.
Utan att nämna Ryssland vid namn säger Dujarric att ”rapporter om kränkningar har ökat avsevärt under de senaste veckorna, med rapporterade nästan dagliga överföringar via luften, land och hav”.
Det oljerika Libyen har härjats av kaos och konflikt mellan rivaliserande styren och miliser sedan diktatorn Muammar Gaddafi störtades och dödades i ett Nato-stött uppror 2011.
Konflikten förvärrades när Haftar, som också stöds av bland andra Egypten, Förenade arabemiraten och Saudiarabien, inledde sin offensiv mot det bredare internationellt erkända styret i Tripoli i april i fjol.
Frankrikes utrikesminister Jean-Yves Le Drian varnade på onsdagen för att situationen i Libyen börjar likna den i Syrien.
Fakta

Kaos i Libyen sedan 2011

Libyen är ett vidsträckt ökenland – från huvudstaden Tripoli till landets sydöstra hörn är det nästan lika långt som från Tripoli till Berlin i Tyskland. Av de drygt sex miljoner invånarna bor i stort sett alla längs Medelhavskusten.

Landet styrdes under fyra decennier av diktatorn Muammar Gaddafi. Men demonstrationer i grannländerna Tunisien och Egypten under början av 2011 utlöste en väpnad revolt.

Gaddafi störtades och gav sig på flykt. Den 20 oktober fångades han och dödades under kaotiska omständigheter i hemstaden Sirte.

En övergångsregering bildades, men striderna fortsatte och sedan dess har ingen lyckats ta kontroll över hela landet.

2014 skedde en splittring, när general Khalifa Haftar bröt med styret i Tripoli och etablerade ett rivaliserande maktcentrum i Tobruk i östra Libyen. Där finns ett alternativt parlament, ett alternativt oljebolag och en alternativ centralbank.

FN och många västmakter stödjer Tripoliregeringen, kallad GNA och ledd av Fayez al-Sarraj. Men även Tobrukregeringen har stöd av flera viktiga aktörer, exempelvis grannlandet Egypten samt Ryssland, som anser att Haftars hårdhandskar är en bättre garant mot extrem islamism.

För EU:s tungviktare Frankrike och Tyskland är Libyen ett avgörande gränsland för migrantströmmarna till EU. Laglösheten där har lockat flyktingsmugglare, som etablerat olagliga och livsfarliga rutter för migranter från många andra afrikanska och asiatiska länder. Italien har tidigare gjort uppgörelser med libyska ledare om att kontrollera migranttrafiken, men de har fallit på att ingen har full kontroll över Libyens territorium.

Källa: Landguiden/UI med flera

Gå till toppen