Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Henrik Bredberg: En bok för den som tappat sin tro.

Foto: Bert Mattsson och Ekerlids förlag.Bild: BERT MATTSSON
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Det var en gång ett land med ett gediget välfärdsprojekt. Med en egen modell. Men landet, Sverige, hamnade i svårigheter på 1970-talet och gick in i ett paradigmskifte. En övertro på politiken byttes mot en övertro på marknaden. Vilket fick konsekvenser, inte minst under coronakrisen.
Författaren heter Ulf Dahlsten. Idag är han gästprofessor vid ansedda London School of Economics. En gång, 1984–86, var han statssekreterare (S) hos Olof Palme i statsrådsberedningen för att efter mordet på statsministern bli bland annat postgeneral.
Dahlsten, eller möjligen hans redaktör, kan konsten att förse en bok med ett spännande upplägg och en säljande baksidestext.
Vart ska besvikna och illusionslösa socialdemokrater och socialliberaler vända sig för att få ny kraft? Hur ska en ny progressiv agenda kunna skapas i en socialdemokratisk och socialliberal pånyttfödelse, frågar sig Ulf Dahlsten i boken Efter coronan – svensk modell i kris (Ekerlids Förlag).
Historien byggs på ett halvt dussin grava misstag. Läsaren lär känna igen sig.
Hur den ekonomiska politiken havererade och ledde in i en bankkrasch och 90-talskris efter den famösa avregleringen av de finansiella marknaderna 1985.
Hur mycket som därefter handlat om marknaden i olika skepnader. Hur konkurrens och privatiseringar blivit inte bara ett medel utan ett mål i sig.
Hur den humanistiska människosynen övergivits. Hur tilliten till de offentliganställda förlorats och tron på ämbetsmannakulturen urholkats – och ersatts med new public management och alla dessa utvärderingar och prestationsmått som styr och ställer med anställda.
Hur ojämlikheten skenat. Hur jämställdhet ersatts med feminism. Hur likvärdigheten läckt ut ur skolan och samhället kluvits i vinnare och förlorare, allt medan socialliberala och socialdemokratiska partier tappat i förtroende över hela Europa (bortsett från ett coronadopat styrkebesked av Stefan Löfven).
Dahlsten har inte gett upp. Så klart. Han har i bakfickan om inte en lösning så i alla fall en agenda med lösa konturer.
Denna progressiva agenda är tänkt att vila på ”drömmen om ett liberalt, öppet och globalt samhälle präglat av möjligheter för alla, ett samhälle där alla känner sig sedda, delaktiga och behövda”. Ty, menar Dahlsten, coronaepidemin får inte sluta i en återgång till en förlegad politik utan valfrihet – politiken måste vara nydanande, grön och hållbar.
Och författaren ser – surprise! – hur Olof Palme framskymtar som agendasättare.
Idag bär den svenska modellen, skriver Dahlsten i Aftonbladet, socialdemokratiskt signum men den har förlorat sin själ, alltså det som var absolut centralt i Palmes värld:
Ett samhälle för alla.
Det är givetvis hopplöst att reda ut vad som är Olof Palmes respektive Ulf Dahlstens credon i boken. Och kanske spelar det mindre roll. Kanske räcker det att en av Palmes adepter har ett ärende till de ofta småvilsna partister som fortfarande befolkar partier som S, L och C.
När Dahlsten drar upp riktlinjerna kan vissa politiska inslag skönjas:
* En välavvägd balans mellan politik och marknad.
* En global rättsordning där nationalstaters suveränitet stärks och den globala marknadsekonomin tyglas.
* Skatten på lägre löner sänks (tänkte Palme, enligt Dahlsten, men Reinfeldts nya moderater hann före) medan kapital beskattas på nya sätt.
* Praktiska yrken uppgraderas och yrkesskicklighet respekteras.
* New public management börjar avvecklas, makten tas ifrån ekonomer, administratörer och konsulter för att istället ges till folk som känner verksamheterna.
Åtskilliga socialdemokrater skulle kunna lockas av evangelium enligt Dahlsten. Plus en och annan modstulen socialliberal.
Gå till toppen