Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Lätthet och okonstlad sensualitet

Alexander Agrell hör Sarah Lancmans album ”Parisienne”.

Sarah Lancman, en sångerska och låtskrivare med genuin jazzförankring.Bild: Hubert Caldaguès

Sarah Lancman

JAZZ. Parisienne.

Frankrike har en stark jazzlinje med en lång räcka musikerprofiler och förstås sin chansontradition. Hos Sarah Lancman möts de två och hon släpper i vissa sånger också fram en fadoklingande känslighet.
I Lancmans sångtolkningar samspelar okonstlad sensualitet fint med en känsla av lätthet och flykt. Hon sjunger på både franska och engelska och är en skicklig kompositör som här har skrivit sju av tio spår, musik som visar en genuin förankring i jazz och standardmelodi-lådan. Bandet varierar sig rytmiskt på ett läckert sätt och hinner igenom många taktsorter längs vägen.
Sarah Lancman backas upp av en trio ledd av den eminent flyhänte och lyhörde pianisten Giovanni Mirabassi, med gästspel av en altsaxofonist och en dragspelare. Extra franskt blir det när den sistnämnde tar ton bredvid sångerskan i Edith Piafs ”L'hymne à l'amour”.
Gå till toppen