Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Covid-IVA:s ansikten

”Jag känner mig stolt över att ha fått vara med på den här resan”

Normalt finns det en intensivvårdsavdelning på sjukhuset i Malmö.

Nu finns det två. Den tillfälliga behandlar enbart patienter med covid-19.

I en serie artiklar träffar vi några av dem som arbetar på covid-IVA.

Av:
Emma LeijnseJohan Bävman
|
Claudia dos Santos, 39 år, undersköterska. Jobbar i vanliga fall på handkirurgen i Malmö.
"I åtta år har jag arbetat på handkirurgens operationsavdelning, så jag är van vid relativt friska och vakna patienter. Men jag sa min chef att jag vill jobba på covid-IVA. Jag vill hjälpa till, och såg det även som en utbildningsmöjlighet.
Många av mina kollegor har inte fått välja. De jobbar kanske dagtid i vanliga fall. Nu ska de jobba treskift. Men det är fantastiskt att se uppslutningen, att alla hjälps åt för att det ska bli så bra som möjligt.
I början fick vi som var nya gå bredvid en IVA-sköterska. Sen har man fått prova sig fram. Det har funkat bra, jag lär mig hela tiden.
Jag har fått bättre insyn i vad intensivvård är, hur komplext det är. Jag tycker att allmänheten behöver få upp ögonen för all typ av sjukvård. Att folk går ut och applåderar sjukvårdspersonal eller skänker mat, det är jättetrevligt och generöst. Men detta arbete görs dagligen.
Jag har lärt mig omvårdnad av en svårt sjuk patient. Det kan vara allt från att borsta tänder på någon som är intuberad, lägga om förband, att se till att patienterna ligger bekvämt, och vad olika mediciner är bra för.
Många patienter, också på handkirurgen, är rädda och oroliga för att det ska göra ont. Jag ska se till att de känner sig trygga och sedda. Det är ett väldigt roligt yrke, jag skulle inte vilja byta till något annat. Man får så mycket glädje och tacksamhet. Det tar jag med mig från IVA också, att jag har sett till att patienternas sjukhusupplevelse har varit bra.
Jag har förändrats, blivit mer ödmjuk. Insett hur skört livet kan vara och hur snabbt allt kan raseras.
Jag har växt som person och arbetskollega. Det känns bra att vara med och göra skillnad. Detta kommer kanske inte hända igen under min livstid. Jag känner mig stolt över att ha fått vara med på denna resan."