Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Statyer är stumma. Det är folket som har en röst.

Statyn av slavhandlaren Edward Colston när den fiskats upp ur Bristols hamn dit den förpassats av antirasistiska demonstranter.Bild: Bristol City Council
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Edward Colston åkte i plurret i helgen. Eller mer seriöst uttryckt: statyn av den kontroversielle slavhandlaren Edward Colston revs i söndags ned från sin sockel av antirasistiska demonstranter i engelska Bristol, drogs längs gatorna för att till sist slängas i hamnbassängen.
Premiärminister Boris Johnson beskrev statyfällningen som ”en kriminell handling”. Händelsen fick ändå Londons borgmästare Sadiq Khan att lova att statyer och gatunamn i världsstaden ska ses över, eftersom mycket av Londons välstånd, ja, Englands välstånd, uppnåtts med hjälp av slavhandel.
Reaktionerna efter George Floyds död i Minneapolis den 25 maj har varit starka på många håll runt om i världen. Också i Sverige, där antirasistiska manifestationer hållits i bland annat Malmö, Göteborg och Stockholm för att hedra den svarta 46-åring som miste livet efter ett brutalt polisingripande. Engagemanget har successivt vuxit i BLM-rörelsenBlack Lives Matter.
Inte minst i USA har medvetenheten om landets rasistiska historia och kvardröjande sociala orättvisor efter slaveriet stärkts.
Ett av många exempel var när guvernören i Virginia, demokraten Ralph Northam, nyligen meddelade att en staty av sydstatsgeneralen Robert E Lee ska plockas bort från Monument Avenue i delstatshuvudstaden Richmond, eftersom generalen och sydstatsflaggan för många kommit att symbolisera rasism och segregation:
”Jag tror att när vi lär oss mer, när vi ärligt studerar vår historia, måste vi mer än prata om vår framtid. Vi måste agera”, sade Northam.
Denna historia har fått en fortsättning, som visar hur delikat ämnet är. En federal domare har placerat guvernörens statybeslut i pausläge – enligt ett gammalt dokument har delstaten Virginia lovat att ”tillgivet skydda” statyn av generalen ...
Nyhetskanalen CNN räknar till minst sex städer i USA där statyer tagits ned de senaste dagarna.
I engelska Oxford pågår en het diskussion om stadens minnen efter imperialisten, kolonialisten och gruvmagnaten Cecil Rhodes, som gav namn åt forna Rhodesia, nu Zimbabwe.
I belgiska Antwerpen har en staty av regenten Leopold II, som förde ett brutalt skräckvälde i det koloniserade Kongo, numera Kongo-Kinshasa, vandaliserats och plockats ned.
Det är inte helt enkelt att hantera situationer då dåtid, nutid och framtid kolliderar. Somliga anser att en flyttad eller magasinerad staty är liktydigt med att förvanska historien. Andra är övertygade om att minnesmonument måste ge vika när en bättre framtid ska byggas.
Frågorna är svåra, svaren långtifrån givna. Det visar också hätska meningsutbyten i Skåne.
Häromåret fick Helsingborgs kommunfullmäktige fatta beslut om statyn David, som har foten på Goliats avhuggna huvud. Skulle den våldsamma statyn få stå kvar vid Terrasstrapporna i city eller flyttas, som Vänsterpartiet föreslagit?
Under debatten i fullmäktige vädrades åsikter om att politiker ska hålla armlängds avstånd från konsten och kulturen, om hur nära censuren politiker riskerar komma, till och med paralleller till Tredje riket och Sovjetunionen drogs. Det talades om historierevisionism.
Ämnet kan knappast beröras utan att nämna Malmö och de känslor som svallat kring statyn av fotbollsvirtuosen Zlatan Ibrahimovic.
Det måste finnas kloka sätt att hantera statyer som väcker känslor. Och det måste finnas sätt för folk att tala om när det är dags att flytta en staty eller en skulptur. Istället för att riva ned och vandalisera offentlig utsmyckning.
Strax utanför Budapest ligger Szoborpark, en park där man samlat diverse statyer av Lenin, Marx, Engels och andra symboler för Ungerns kommunistiska epok från sent 40-tal till Murens fall 1989. En öppen och studievänlig statypark är ett sätt att hålla historien levande.
I Malmö finns Malmöinitiativet, en digital förslagslåda för medborgarna. I Helsingborg finns Helsingborgsförslaget där folk kan lämna idéer om hur staden bör utvecklas. Liknande arrangemang finns i många kommuner.
Statyer är stumma. Det är folket som ska tala.
Gå till toppen