Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsarbrev om politiska käpphästar, Sabuni, Ängelsholms flygplats och jämställdhet.

Detta är ett läsarbrev. Åsikterna är skribentens egna.
Käpphästar räcker inte.
Huvudledaren om partiledardebatten (11/6) fastnade i halsen. Varför kalla Ebba Busch (KD) tjatig? Hon har tidigare utmärkt sig negativt i debatter, men här har hon – och statsministern – en tydlig poäng. Och den borde vara dagen viktigaste fråga. Mer vikt måste läggas på vårdpersonalen, särskilt den i mera direkt patient - och klientnära roller inom sjukvård och hemtjänst. De, inte okända, missförhållandena i arbetsmiljön i hemtjänsten har blivit otäckt tydliga med covid-19-krisen, vilket ju dessutom väsentligen drabbat tredje man, nämligen de multisjuka gamla, och även personalen. Vårdpersonalen i denna klassiska kvinnofälla har låg lön, fysiskt och psykiskt slitsamt arbete, troligen fortfarande förekommande deltidsturer, men sannolikt en stark inre känsla av väl utförd gärning. Låt inte politikerna slippa undan med sina gamla käpphästar. Vi, väljarna, bör se till att hålla deras nos vid plogfåran och ingen annanstans.
Gudrun Fahlman-Jernryd
Sabuni är tydlig – lyssna bättre.
Så här svarade Nyamko Sabuni på frågan om hon har förtroende för regeringen: ”Det återstår att se, man måste göra en analys av exakt alla de beslut som regeringen har fattat.” Det beskrivs i en ledare (7/6) med orden: ”Sabuni är tydlig. Med att L velar”.
Sabuni har en egen ton i det politiska samtalet, en som tidningen tycks ha svårt att uppfatta. Hon säger saker som de är, utan att höja rösten eller förfalla till mångordighet. Ett sådant tilltal kräver att lyssnaren verkligen lyssnar och inte hittar på egna tolkningar. Sabunis tydliga svar handlade inte alls om velig partipolitik, däremot kanske om massmedia som inte vill lära sig att lyssna.
Einar Fjellman
Ängelsholmsflyg – nej tack.
Kommunernas planerar köpa Ängelholms flygplats. Är det inte hög tid att ta de avgörande besluten för ett samhälle som är hållbart och som ökar våra möjligheter att förhindra en klimatkollaps? Politikerna verkar tro att vi kan skjuta detta till en framtid när vi möjligen kan tänkas få råd, trots att det akuta läget varit känt sedan länge. Vad tänker ni i så fall att vi ska dra in på, när vi i Sverige lever fyra gånger över vad vårt jordklot mäktar med? Från flygkramarnas sida hävdas att detta är så viktigt för vår region, men vi får inga konkreta belägg för detta. Nu är ett utmärkt tillfälle att tänka om.
Birgitta Hallberg
Könsskillnader inte ojämlikhet.
Louise Bringselius refererar (1/6) till en professor som hävdar att kvinnor saknar intellektuella förutsättningar för en akademisk karriär. Att referera till en uppenbart blind professor som inte varit utanför sitt tjänsterum på 100 år är verkligen att föra ner samtalet om könsskillnader på den lägsta nivån. I de undersökningar över hela världen som kallas BIG 5 är det klarlagt att kvinnor är mer omhändertagande än män. Detta raljerar Bringselius om, som om det tusentals forskare kommit fram till under mer än 50 år inte skulle ha någon betydelse.
Genusdoktrinen som Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn skriver om håller på att förstöra västvärldens tidigare val av ”duktigaste för arbetet” till köns- och andra kvoteringar och urvalsgrunder.
Löneskillnaden mellan könen beror inte på att männen förtrycker kvinnor utan på att kvinnor är sämre förhandlare när det gäller sin egen lön, män är större risktagare och väljer oftare i ledande ställning att arbeta längre tider än kvinnor och därmed får mer betalt. Detta vet alla forskare inom psykologi och etnologi, men det är information som aldrig publiceras av genusvetenskapen
Jan Nyblom
Gå till toppen