Annons

Annons

Vad jag lärde mig när jag plockade potatis på Bjäre

Kultur

Färskpotatisen har varit Bjärehalvöns signum i decennier. Men vad händer när bygdens unga lämnar åkern och jordbruk blir till jippo? Max Jedeur-Palmgren – en gång potatisplockare, numera skribent – undersöker saken.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Nypotatis på Bjäre. Arkivbild.

Bild: Niklas Gustavsson

Annons

Två minnen har etsat sig fast från min debut på en potatismaskin. Det första är att jag hade tagit på mig min favorithatt. En sådan där fiskehattsmodell som Liam Gallagher i Oasis hade, och som är populär nu igen. Min var en rödgul variant som jag tänkte skulle vara bra att ha på sig under en dag i solen. Väl på plats märkte jag att den var pinsam. De andra på maskinen bar arbetskläder eller slitna mjukisbyxor. T-tröjor med reklamtryck som bleknat av tvätt, sol och smuts. Jag kom dit i nytvättade shorts och den där hatten som gjorde att jag kände mig som en turist. Det var uppenbart att jag ännu inte var hemma i den miljö som vi hade flyttat till ett par månader tidigare. Främmande i en miljö som trots allt var åkern utanför mitt sovrumsfönster.

Läs vidare med Digital!

8 kri veckan i 8 veckor

Läs Sydsvenskan för 8 kr/vecka i 8 veckor – därefter tillsvidare 119 kr/månad. Ingen bindningstid.

Säg upp när du vill.

Det här ingår i Digital

  • Fri tillgång till alla nyheter på sydsvenskan.se och i vår nyhetsapp.
  • Stjärnklubben med mängder av erbjudanden – spara tusenlappar!
  • Nyhetsbrev med de senaste nyheterna – direkt i mejlen varje dag.
Vi är en del av Bonnier News (559080-0917)
Betalningar hanteras av Klarna

Annons

Annons

Annons

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy