Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Den nya skylten vid hästhagen kom upp först efter min olycka

Allmänheten borde ha fått en allvarligare varning, skriver Katarina C-dotter Hedenquist, som skadade sig när hon möte hästarna vid Höje å i pingsthelgen.Bild: Lena Philipson
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Svar på Gunilla Sjöbloms insändare i Sydsvenskan den 23 juni 2020.
Jag håller med Gunilla Sjöblom om att hästhagen vid Höje å är en källa till både glädje och rekreation för oss Lundabor. Skön för ögat är den också, inte minst när de vackra hästarna går där och sköter om marken. Att önska dem därifrån är mig fjärran.
Naturligtvis bör det alltid vara så för oss tvåbeningar att vi på egen risk går in i djurhagar när djuren är där. Så gjorde jag, och säkert många andra, på årets pingstafton, då plötsligt, ingenstans ifrån, fyra (eller var det fem?) galopperande hästar kom snett framifrån mot mig. Detta resulterade i en ovanligt otrevlig hänryckning – så pingst det nu var.
Vad jag skulle önska är att gångstigen inne i hagen på något sätt kunde avskärmas från hästarna. De är stora djur, bär på hästkrafter. Och stigen vid sidan av hagen erbjuder alls inte samma charm som själva hagen har.
Några påpekanden eftersom rätt ska vara rätt:
1. Den 82-åriga damens, snart 83 (hon bar ett namn i reportaget), möte med Gunilla Sjöblom skedde inte dagen efter olyckan; jag kallar den vid namn. Då mådde jag för dåligt för en promenad. Tyvärr har jag inte antecknat dagen för mötet, men flera dagar efter händelsen var det. Kanske varnade jag Gunilla Sjöblom. Vad jag minns är att jag talade om vad som hänt mig.
Därefter har skadan krävt mer än den första sömnaden av kärl och sår, och gör så fortfarande.
2. Anslagstexten som citeras av Gunilla Sjöblom i början av artikeln kom på plats först efter att jag kontaktat kommunen. Inte heller den dagen har jag antecknat. Skylten fanns dock vid grinden när skribenten och undertecknad möttes där, inte tidigare.
Men sedan länge har vid hagens olika grindar funnits två skyltar och de lyder som följer: ”Här går nyfikna och lite busiga hästar på bete. Ta stigen runt hagen om du inte vill träffa dem.” och ”Mata inte hästarna”.
Om jag väljer att promenera, jogga eller på annat sätt vistas i hästhagen gör jag det på egen risk. Att den självrisken kan innebära att jag blir ett paket, mister livet, borde jag varit medveten om. En allvarlig varning till oss självriskare, betydligt tyngre än en maning till försiktighet, vore därför berättigad.
Katarina C-dotter Hedenquist Klostergården, Lund
Gå till toppen