Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Makens och makans fritidsintresse blev ett museum

I början av 1980-talet väcktes Bo Tuvessons intresse för geologi. Fritidsintresset, som kom att forma hans liv, delade han med sin hustru Anita Tuvesson.
I Södra Sandby står deras livsverk: Skarnberga mineralmuseum.

Man kan tycka att det är en blygsam avgift för att besöka Skarnberga mineralmuseum. Här står Bo Tuvesson i entrén till museet.Bild: Ellen Norman
En sommardag alldeles i början av 1980-talet var Bo Tuvesson, jordbrukare, ute och radhackade sockerbetor på sin gård i södra Sandby. Något hårt fastnade i radhackan, och när Bo Tuvesson kontrollerade vad det var som fastnat så upptäckte han en fossil av en kammussla.
Omkring tiden för den här händelsen tog det brinnande intresset för geologi sin början. Bo Tuvesson gick med i en studiecirkel för geologientusiaster som han var med i under tio års tid, fram tills den upplöstes.
Men han var inte den enda i sin familj som fascinerades av mineraler och fossiler. Även hans hustru Anita, också hon från en jordbrukarfamilj, delade hans intresse.
– Annars hade det nog inte fungerat. Det var ett stort intresse, och kanske lite udda. Lika barn leker bäst, säger Bo Tuvesson.
Hans fru Anita Tuvesson, som han har en son tillsammans med, gick bort för fyra år sedan. Men bestående från deras intresse är ett gemensamt verk: Skarnberga mineralmuseum.
”Skåpet köpte jag på ett överskottslager. De har stått i guldfynds varuhus, så det passar ju väldigt bra.” säger Bo Tuvesson.Bild: Ellen Norman
1995 öppnade de museet, som huserar i ett av gårdens gamla grishus.
– Vi hade ingen nytta av det, och det blev för lite utrymme för samlingen i huset. Vi hade alla våra fynd i ett rum, men man kunde inte visa upp det. Det låg mest i lådor, berättar Bo Tuvesson.
Med åren har samlingen bara vuxit. Uppskattningsvis består den i dag av cirka 2 000 mineralstuffer och drygt 300 uråldriga fossiler, som får en att häpna över hur kort tid man själv funnits på jorden.
Mycket kommer från Skåne, men det finns även fynd från Småland, Värmland, Dalarna och andra länder.
Den som besöker museet kan bland annat beskåda kammusselfossilen, som tände gnistan, men också cirka 550 miljoner år gamla vågmärken som konserverats i en förstenad sandstrand, hajtänder från Limhamn och skelett från en mosasaurusödla som levde under slutet av kritaperioden.
En av museiägarens personliga favoriter är fossilen av ett dinosauriefotspår.
– Men den har jag inte hittat själv. Jag har fått den av en tant och en farbror. En av deras släktingar hade varit gruvfogde i en av Bjuvs kolgruvor. Det var han som hittade den i kolgruvan när de bröt.
Dinosauriefotspåret fick Bo Tuvesson av bekanta, vars släkting varit gruvfodge i en av Bjuvs kolgruvor, där han upptäckt fossilen.Bild: Ellen Norman
Bo Tuvesson är medlem i SKGS, Skånes geologiska sällskap, där han träffar andra likasinnade. Om han inte kan artbestämma en sten som han hittat så tar han med den till föreningen.
– Där är det alltid en massa kloka huvuden som slås ihop, och så brukar man lösa det.
Eftersom museet ligger på gården där Bo Tuvesson vuxit upp och fortfarande bor, så har han väldigt generösa öppettider. Man kan bara slå en signal och komma överens om en tid.
– Jag tycker att det är roligt att kunna visa upp det man lärt sig och samlat på sig under åren, säger Bo Tuvesson.
En citrin och en ametist, som båda är av mineralet kvarts. Färgerna har kommit till av olika föroreningar.Bild: Ellen Norman
Gå till toppen