Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Bred migrationsuppgörelse är viktigare än Miljöpartiet.

Isabella Lövin.Bild: Stina Stjernkvist/TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Förhandlingarna om en ny migrationspolitik är inne i sitt slutskede. Moderaterna hoppas på en uppgörelse med Socialdemokraterna redan i nästa vecka. Framsteg ska ha gjorts när företrädare för M, KD, C, L och S träffades i fredags.
"Det var samtal i god ton", förklarar Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard.
Men desto mer ansträngd tycks relationen nu vara inom regeringen. Miljöpartiet, som håller migrationsfrågorna högt, reagerar starkt dels på att Socialdemokraterna har förhandlat på egen hand, dels på de förslag som ligger på förhandlingsbordet. För de gröna är det otänkbart att godta ett så kallat volymmål för asylmottagning. Inte heller kan MP tänka sig att gå med på förlängd preskriptionstid vid avslag på asylansökan eller skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring. Likväl finns dessa förslag med i det bud som S har lämnat till de andra partierna i migrationskommittén.
"Vi är ju ett regeringsparti, vi sitter tillsammans i regering och för att en sådan politik ska bli verklighet så behöver ju båda partierna stå bakom", säger de grönas språkrör Isabella Lövin (MP) i P1-morgons partiledarintervju.
Hon har rätt i att den vanliga ordningen är att regeringen lägger fram en migrationspolitisk proposition i riksdagen. Men det finns inga formella hinder för S att runda MP och gå vidare tillsammans med en riksdagsmajoritet.
Lövin är tydlig med vad det i så fall skulle innebära för regeringssamarbetet:
"Självklart kan vi inte sitta i en regering där olika partier tar olika beslut."
Enligt uppgifter har de gröna suttit i krismöten under helgen och överväger nu att lämna regeringen. De funderingarna bör även ses mot bakgrund av en rad andra frågor som gnager.
Miljöpartiet har fått vika sig på otaliga punkter under sina år i regering tillsammans med S. Omläggningen av migrationspolitiken, i samband med flyktingkrisen hösten 2015, är kanske det som svidit allra värst för de gröna. Men det finns färskare exempel på hur regeringslinjen skaver för MP, inte minst då det gäller utbyggnaden av Arlanda flygplats.
Någonstans går naturligtvis gränsen för vad MP kan acceptera. Och de partiföreträdare som vill lämna Rosenbad kan peka på att regeringssamarbetet tycks löna sig dåligt i väljarstöd. I Svensk Väljaropinions senaste sammanvägning av de stora mätningarna får MP inte mer än 3,4 procent.
Vad som händer med partiets opinionsstöd om det lämnar regeringen bör förstås vara osagt. Men det viktiga är inte vad regeringssamarbetet tillför Miljöpartiet, utan vad Miljöpartiet tillför regeringssamarbetet.
Det är talande att de gröna har förlorat väljarstöd samtidigt som miljö- och klimatfrågor har blivit allt viktigare för väljarna. Klimatperspektivet är numera givet i de allra flesta partiers politik. För väljare som vill vässa klimatpolitiken, utan att göra avkall på ekonomisk tillväxt, framstår till exempel Centerpartiet som ett bättre alternativ.
Migrationspolitiken är Miljöpartiets andra stora profilfråga och de gröna tänker fortsätta att argumentera för sina linjer i migrationskommittén. Men det finns inga förutsättningar för en bred uppgörelse baserad på MP:s förslag och det vore utsiktslöst för regeringen att gå vidare på egen hand.
Målet måste vara ett tydligare, mer tidsenligt migrationspolitiskt ramverk som har goda förutsättningar att ligga fast över tid. Då krävs en uppgörelse som godtas av såväl Socialdemokraterna som Moderaterna.
Visst skulle det sätta statsminister Stefan Löfven (S) i en svår situation om MP väljer att lämna regeringen. Men det blir inte heller enkelt att fortsätta samarbeta med ett parti vars ledning resonerar som Isabella Lövin gör nu.
Gå till toppen