Google Chrome
Firefox
"Ett gästabud i pestens tid" heter en kort tragedi av Rysslands nationalskald Aleksandr Pusjkin. Han författade pjäsen när han satt isolerad på landet under en stor koleraepidemi i Ryssland hösten 1830. Nu har president Vladimir Putin iscensatt en egen version, med stora inslag av fars.
Trots pågående pandemi har ryssarna kommenderats man ur huse för att än en gång ge sitt enhälliga stöd till landsfadern i en hastigt organiserad folkomröstning om ändringar i grundlagen. Improviserad förhandsröstning har ordnats i armétält och partytält, med varierande skyddsutrustning.
Valförrättarna har knackat dörr. Väljarna har lovats lotterivinster i form av mobiltelefoner, bilar och lägenheter, bara de kommer och ger sin röst. På den egentliga valdagen, den 1 juli, fick alla barnfamiljer en engångsutbetalning på 10 000 rubel (1 300 kronor, mycket pengar i Ryssland).
Och folkets disciplin är imponerande. Protokoll från vallokaler från miljonstaden Kazan visar ett ytterst jämnt valdeltagande på 65 procent, med bara någon decimals skillnad mellan de olika vallokalerna. Andelen ja-röster är 77 procent i alla vallokaler – även där är det bara någon decimal som skiljer resultaten.
Det i sin tur innebär att strax över hälften av alla röstberättigade har röstat för att Vladimir Putin ska få sitta kvar till 2036. Vilket sammanträffande.
Fast i verkligheten är det knappast något sammanträffande, snarare ett resultat av slarvigt genomfört valfusk. Resultaten från de två vallokaler i Kazan där det fanns lokala valobservatörer samt moderna, elektroniska valurnor ser helt annorlunda ut.
Några internationella valobservatörer hade Ryssland inte bjudit in, med undantag för en handfull goda vänner som man alltid kan lita på. En av dem var den före detta sverigedemokraten Erik Almqvist, i Sverige mest känd för den så kallade järnrörsaffären. I ryska medier presenteras han som en svensk valexpert och ger den ryska grundlagsomröstningen bästa betyg.
De officiella slutsiffrorna för hela landet ser ut nästan exakt som siffrorna från Kazan, bara lite bättre. Valdeltagandet uppgavs till 67 procent och andelen ja-röster till 78 procent. Fast det är inte många bedömare som tar siffrorna på allvar – alla vet ju att de lokala makthavarna vill leverera rätt siffror till Moskva för att bevisa sin lojalitet och för att behålla sina lukrativa jobb.
Den nya grundlagen, som nu träder i kraft, utlovar ryssarna bättre sjukvård, högre minimilön och ekonomisk tillväxt. Den gör det förbjudet att ”förringa betydelsen av folkets hjältedåd vid försvar av Fosterlandet” och slår fast att äktenskap är en förbindelse mellan en man och en kvinna. Den fastställer att Ryssland är Sovjetunionens efterträdare – men nämner samtidigt tron på gud som en av statens grundpelare.
Något för alla, men ändå mest för Putin. Han får sitta kvar till 2036 och får ytterligare utökad makt – om det nu har någon betydelse. Precis som parlamentet, partiväsendet och rättssystemet i Ryssland är även grundlagen själv bara en fiktion. I verkligheten är det Putin och hans närmaste krets som bestämmer allt.
Enligt Putins presstalesman Dmitrij Peskov var veckans tillställning en ”triumfartad folkomröstning om stödet till president Putin”. Med sin teaterföreställning ville Vladimir Putin kanske visa att han fortfarande har folklig legitimitet – men framför allt ville han demonstrera att han sitter kvar och inte har några tankar på att dra sig tillbaka. Det behöver också hans närmaste krets veta, även om de inte tror på de vackra siffrorna.