När Santiagos invånare i höstas gick ut på gatorna för att protestera mot klassklyftor och ekonomisk ojämlikhet, började välkända toner från förr att eka. Kampsångerna av musikaliska dissidenter som Victor Jara och Los Prisioneros aktualiserades åter och blev soundtrack till demonstrationerna i Chile. Allra högst ljöd ”El pueblo unido, jamás será vencido” (Ett enat folk kan aldrig besegras), ursprungligen skriven av gruppen Quilapayún men populariserad av Inti-Illimani i samband med militärkuppen 1973. Den som lyssnar på låten känner hur kampviljan väller fram performativt i takt med verserna, hur titeln skriks ut med sådan kraft i refrängen att dess ord blir omöjliga att ignorera.