Annons

Annons

Annons

kultur

Gabriel Zetterström
En enad musikvärld kan aldrig besegras

”We gotta start somewhere” rappar Lil Baby. Givet musikens politiska genomslagskraft får Black Lives Matter-rörelsen ett eget soundtrack.

Text: 

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Black Lives Matter-demonstration i New York.

Bild: Kathy Willens

Annons

När Santiagos invånare i höstas gick ut på gatorna för att protestera mot klassklyftor och ekonomisk ojämlikhet, började välkända toner från förr att eka. Kampsångerna av musikaliska dissidenter som Victor Jara och Los Prisioneros aktualiserades åter och blev soundtrack till demonstrationerna i Chile. Allra högst ljöd ”El pueblo unido, jamás será vencido” (Ett enat folk kan aldrig besegras), ursprungligen skriven av gruppen Quilapayún men populariserad av Inti-Illimani i samband med militärkuppen 1973. Den som lyssnar på låten känner hur kampviljan väller fram performativt i takt med verserna, hur titeln skriks ut med sådan kraft i refrängen att dess ord blir omöjliga att ignorera.

0 kren månad

Läs vidare med Digital!

Läs för 0 kr i en månad – därefter tills vidare 129 kr/månad. Ingen bindningstid.

Visa vad som ingår i Digital

Det här ingår i Digital

  • Fri tillgång till alla nyheter på sydsvenskan.se och i vår nyhetsapp.
  • Stjärnklubben med mängder av erbjudanden – spara tusenlappar!
  • Nyhetsbrev med de senaste nyheterna – direkt i mejlen varje dag.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan