Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Trots akut brist – veterinärer får inte jobb

Det är akut brist på veterinärer i Sverige. Trots det arbetar flera veterinärer som djurvårdare efter att de utbildat sig utomlands. – Helst vill jag arbeta som veterinär, det är mitt drömjobb och jag har arbetet hårt för att bli veterinär, säger Elif Çalik som utbildat sig i Turkiet.

Elif Çalik är 27 år och kommer från Istanbul i Turkiet. Där är hon utbildad till veterinär men i Sverige tvingas hon jobba som djurvårdare.Bild: Stina Stjernkvist/TT
Elif Çalik är 27 år och uppvuxen i Istanbul i Turkiet. Redan som barn var hon en stor djurvän och tillbringade mycket tid med att försöka hjälpa stadens många hemlösa katter och hundar.
Barndomsdrömmen att bli veterinär förverkligade hon då hon 2016 tog examen efter fem års studier. Men trots den långa utbildningen och två års arbete i hemlandet får hon, efter flytten till Sverige, inte arbeta som veterinär eller legitimerad djursjukskötare, utan endast djurvårdare.
På Jordbruksverkets hemsida beskrivs rollen djurvårdaren: ”Som djurvårdare tillhör du ”övrig personal” och omfattas därför av det så kallade behandlingsförbudet.”
– Jag känner mig ledsen ibland för det finns saker jag vill göra som jag inte får. Ibland vill jag prata om fall och dela med mig av min bedömning, men jag vill inte att kollegorna ska tycka att jag bara vill visa upp vad jag kan, säger Elif Çalik.
Den akuta bristen på veterinärer i Sverige beror till stor del på att det finns för få utbildningsplatser. Djurvården är beroende av att kunna rekrytera veterinärer som utbildat sig utomland. Vissa av dem är svenskar som just på grund av bristen på platser i Sverige valt att studera utomlands, andra är utländska medborgare som flyttat till Sverige.
På Anicura Regiondjursjukhuset Bagarmossen, där Elif Çalik jobbar, är ungefär hälften av de 52 veterinärerna utbildade utomlands.
– Jag sökte information innan jag flyttade och såg att jag kunde arbeta som djurvårdare i Sverige och med tiden ansöka om att få svensk veterinärlegitimation.
Men att konvertera en legitimation från ett annat land och börja jobba som veterinär i Sverige är inte helt lätt. I många fall krävs en tvåårig tilläggsutbildning som finns på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Utbildningen har 20–40 sökande per år av vilka sex antas.
– Jag insåg efter att jag redan flyttat hit att det är svårt att komma in där, säger Elif Çalik.
Hon berättar att hon känner två veterinärer från Turkiet som försökt få svensk legitimation. En av dem ansökte två gånger men fick avslag. Efter fyra år i Sverige kom han in på tilläggsutbildningen.
Den andra ansökte flera gånger och fick först tillfälligt tillstånd att jobba som veterinär i Sverige. Efter det gjorde han fler ansökningar där han bifogade rekommendationsbrev från svenska kollegor, och till slut fick han sin legitimation.
– Han berättade att det var en lång och svår process, säger Elif Çalik.
Att tilläggsutbildningen erbjuder så få platser är en kostnadsfråga, enligt Jordbruksverket. SLU har inte tillräckliga medel för att erbjuda fler platser.
Hopp om att det kan ändras väcktes efter att regeringen den 17 juni i år beslutade om en permanent ökning av medel till lärosätena för att öka antalet platser inom bristyrkesutbildningarna. För SLU:s del innebär detta en extra tilldelning på omkring 3,4 miljoner för 2020 och därefter 6,6 miljoner från och med 2021 och framåt.
För egen del säger Elif Çalik att hon inte har allt för höga förhoppningar om att få svensk legitimation i höst, men hon slutar inte helt att hoppas.
– Får jag det inte så provar jag att söka igen. Får jag det inte då heller kommer jag förmodligen söka ett annat jobb. Jag har andra intressen också men helst vill jag arbeta som veterinär, det är mitt drömjobb och jag har arbetet hårt för att bli veterinär, säger Elif Çalik.
Gå till toppen