Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Henrik Bredberg: Än är Polen ej förlorat.

Ett segertecken från förloraren Rafal Trzaskowski.Bild: Petr David Josek
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Andrzej Duda, den sittande presidenten i Polen, vann valets andra omgång. Men jämnt blev det.
Den polska valmyndigheten meddelade tidigt på måndagen att Duda fått 51,2 procent av rösterna. Utmanaren, Warszawas borgmästare Rafal Trzaskowski, landade på 48,8 procent.
Visst, resultatet är en seger för den kandidat som står nära det nationalkonservativa regeringspartiet Lag och rättvisa, PIS. Och det lär innebära ett fortsatt ansträngt förhållande till EU, när det styrande partiet nu väntas få lättare att få igenom sitt program med en fortsatt provocerande översyn av rättssystemet och ett fortsatt hårt motstånd mot aborter och ökad frihet för sexuella minoriteter.
Men frågan är om det polska glaset nödvändigtvis måste betraktas som halvtomt. Det är också halvfullt.
På relativt kort tid har Trzaskowski vuxit fram som en stark ledare för en liberal opposition, och vunnit åtskilliga anhängare i det djupt splittrade landet, inte minst bland unga, som vill se Polen gå i en annan riktning. Närmare EU. Med starkare stöd för frihet, också för alla dem som vägrat hålla med Duda om att hbtq-rättigheter är ”en ideologi” mer destruktiv än kommunismen.
Kort sagt, Duda vann det jämna presidentvalet. Men valet visade också att Polen rymmer mycket klokskap, mycket värme och ett starkt motstånd mot att landet ytterligare utvecklar den illiberala staten.
Nationalsångens närmast självutplånande ord ”Än är Polen ej förlorat” har trots allt besannats. Det finns hopp om vårt grannland i söder.
Gå till toppen