Toppmötet med EU:s stats- och regeringschefer, som inleds i Bryssel under fredagen, har alla förutsättningar att bli en långkörare. Det extrainsatta mötet är det första sedan coronapandemins utbrott och två tunga frågor står på dagordningen.

Dels ska EU:s sjuårsbudget på föreslagna 11 000 miljarder kronor komma på plats. Dels ska, som om långtidsbudgeten inte vore besvärlig nog för Europeiska rådet, EU-ledarna komma överens om det gigantiska återhämtningspaketet efter coronakrisen på nästan 8 000 miljarder kronor, varav två tredjedelar är bidrag.

I frågor som rör unionens budget ska medlemsländerna fatta enhälliga beslut. Det innebär att varje enskilt land i princip har vetorätt och av dem har fyra länge stretat emot. Det är fyra länder som anses mer sparsamma, eller snåla om man så vill, och föredrar lån framför bidrag. Det är ett resonemang som inte alls saknar argument eller logik. Förutom Sverige ingår Nederländerna, Österrike och Danmark i den så kallade "frugala fyran".

Eller snarare ingick. Efter en lunch med Tysklands Angela Merkel förra veckoslutet har Österrikes kansler Sebastian Kurz börjat svaja i sitt tidigare kategoriska motstånd mot att låta 500 av de 750 miljarderna euro i coronapaketet utgöra bidrag.

Nederländernas Mark Rutte har också börjat låta mer medgörlig efter att ha uppvaktats av Frankrikes Emmanuel Macron.

Sveriges statsminister Stefan Löfven tog på onsdagen emot Spaniens premiärminister Pedro Sánchez på Harpsund. Givetvis var hans spanske partikollegas ärende att sätta press på Sverige att säga ja.

Efter nettobidragsgivaren Storbritanniens utträde uppstod ett hål på omkring 15 procent i EU:s intäkter. Sverige anser att budgeten borde minskas motsvarande, men har blivit överkört.

Europeiska rådets ordförande Charles Michel har visserligen lockat Sverige och de andra tre länderna i den sparsamma fyran med bibehållna medlemsrabatter, men till radions P1-morgon sade Europaminister Hans Dahlgren (S) härommorgonen att det inte var nog. "Vi tycker inte det är tillräckligt, men det är åt rätt håll", konstaterade han. I frågan om coronapaketets bidragsdel menade Dahlgren att "det drabbar oss framöver".

Sveriges motvallsstrategi är givetvis delvis förhandlingstaktik och delvis retorik ämnad för hemmaopinionen.

Ytligt sett ger regeln med enhällighet ett medlemsland potentiellt stort inflytande. Men att säga nej kan också få negativa konsekvenser. Ska Sverige, vars coronastrategi varit omtvistad i ett internationellt perspektiv och utomlands orsakat många höjda ögonbryn, välta ett räddningspaket som är helt avgörande för att ta unionen ur sin djupaste ekonomiska kris någonsin? Vill Stefan Löfven ta på sig det ansvaret? Sannolikt inte. Det politiska priset skulle kunna bli högt och göra Sverige till paria i åtskilliga europeiska huvudstäder.

Troligen låter sig Löfven till slut motvilligt övertalas – det viskas redan om ett extra toppmöte om detta inte lyckas gå i mål. För politiskt hemmabruk har statsminister Löfven redan bärgat bibehållen medlemsrabatt – förra året var rabatten drygt 6 miljarder kronor – och det är inte illa.

Ärrade Europadiplomater brukar tala om svåra nattmanglingar i EU som "ett treskjortorsmöte". Alltså att en förhandling drar ut på tiden så att deltagarna bara hinner med några korta pauser för en tupplur och ett skjortbyte.

Sveriges statsminister står inför en tuff förhandlingsrunda i EU. Stefan Löfven kan behöva packa ned minst fyra skjortor inför avresan till Bryssel.