Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Max Wiman: Trippelbyte visade styrka – som knäckte motståndet

Med bara något så originellt som ett självmål på straff bokstavligt talat i ryggen, var det inte utan att jag fortsatte se likheter mellan Malmös båda fotbollsstorheter.
Men FC Rosengård fick fart på djupledsspelet och skapade till slut ytor och åkte hem från Växjö med en mer än anständig 3–0-seger i bussbagaget.
Anna Anvegård fick straffmålet som förlöste Rosengård. Men sanningen var att det var något så originellt som ett självmål.Bild: CHRISTIAN ÖRNBERG
Självmål på straff? Jo, faktiskt. Svenska Fotbollförbundet brukar vara så noga med att notera sådant, men inte vet jag om speciella regler gäller på straffar.
Anna Anvegårds hårda straff i ribban och ner hade aldrig gått i mål om den inte tagit i ryggen på målvakten Katlynn Fraine – bollen var på väg ut på planen igen. Alltså var det målvakten som orsakade målet.
Jaja, det är förstås av akademisk betydelse, men symboliserade på något sätt att Rosengård trots stora övertag haft lika kämpigt som Malmö FF att göra mål i den allsvenska upptakten. Det händer alldeles för lite i den sista tredjedelen med tanke på de offensiva spelare laget har.
I sammanhanget var det för övrigt något märkligt att domaren Lovisa Johansson inte ansåg att fällningen av Katlynn Fraine på Mimmi Larsson var gult kort när hon dömde straff.
Jag tyckte uppriktigt synd länge om dagens bästa spelare i laget, Mimmi Larsson, som tog djupledslöpning i snart sagt varje anfall och ibland viftade likt en underhållande dansk trafikpolis gjorde när han gästspelade i Malmö som dirigent av trafiken nere vid Gustav Adolfs Torg. Då förstår ni att det var länge sedan, för de flesta av er har väl inte sett en polis göra det jobbet i verkligheten...
Men det dröjde långt in i andra halvlek innan hon fick den där djupledspassningen och då blev det också mål och Växjös försvar tappade fokus och organisation. Det kunde blivit ytterligare mål, men 3–0 var ett helt okej resultat.
Rosengård har nu också jobbat upp bredden i truppen när skadorna är botade. Att kunna göra ett trippelbyte med Jessica Samuelsson, Sanne Troelsgaard och Sofie Svava och skicka in Anam Imo som fjärde avbytare trots att Ali Riley inte hann bli spelklar till matchen, inger respekt hos motståndarna.
Bytena mot ett trött Växjö var också en tydlig och viktig del av hur matchen till slut öppnades upp, men fortsatt tycker jag att Rosengård tidigare i matchen borde skapa än mer och få in mer folk i boxen. Båda de sista målen kom efter trippelbytet.
Som det ser ut kommer inte FCR att ha råd att tappa "onödiga" poäng i första hand i kampen mot Göteborg. Tror inte Linköping håller i längden.
Jo, förresten. Vilken ledare Caroline Seger är i spelet från bakre mittfältet. Kraft, finess och smartness i nästan varje aktion. Hon är fortsatt en diamant i detta fotbollslag.
Till sist – det är härligt för fotbollen att ha Sportbladet tagit på sig uppgiften att sända samtliga matcher. Men mindre bra att sändningen laggade så att jag missade en hel del av andra halvlek. Och en läxa som måste göras – den som sätts att kommentera en match i tv, kan inte ha felaktiga uttal eller helt fel namn på halva svenska mästarlaget. För så var det faktiskt.
Jag skulle garanterat få bakläxa om jag stavade fel till hälften av namnen...
Gå till toppen