Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Michael Tapper: ”Brave new world” är spexig men poänglös

Aldous Huxleys dystopi är en berättelse också för vår tid, men samtidssatiren går förlorad i miniserien, skriver Michael Tapper.

Harry Lloyd som Bernard Marx i ”Brave new world”.Bild: Peacock
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
George Orwells ”1984” och Aldous Huxleys ”Brave new world” är 1900-talets dystopiska testamenten. Socialisten Orwell fruktade en nationalistisk förbudsdiktatur där böcker och sex var bannlysta, samtidssatirikern Huxley en globalkapitalistisk njutningsekonomi där böcker ersatts av pornografisk känselfilm och sex blivit en ventil för social oro. Orwell varnade för piskans lag, Huxley för morotens. Båda såg framför sig en värld som förlorat kontakten med historien, antingen för att den trängts bort av propaganda (Orwell) eller gått förlorad i ett överflöd av ytlig underhållning (Huxley).

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen