Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Kränkande särbehandling i arbetslivet bör vara kriminellt.”

Så länge förövarna går fria och inga rättsliga påföljder i form av en tydlig straffskala finns, kommer man inte ett steg längre när det gäller bekämpning av kränkande särbehandling i arbetslivet.
Det skriver Rigmor Tjerngren, grundare av organisationen OMM, Organisation mot mobbning.

Många som utsätts för grova kränkningar på sin arbetsplats går in i långa sjukskrivningsperioder med diagnosen posttraumatiskt stressyndrom eller utmattningsdepression. Få kommer tillbaka till arbetslivet igen, skriver Rigmor Tjerngren.Bild: Hussein El-Alawi
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Anders Rydell, psykolog specialiserad på organisationspsykologi, anser att man måste problematisera vad som idag går under begreppet utmattningstendenser i arbetslivet (Aktuella frågor 12/7). Det ligger mycket i det, men Rydell fokuserar för mycket på olika individers karaktärsdrag och förbiser strukturella problem.
Att den omfattande förekomsten av utmattningstendenser i arbetslivet beror på enskilda individers egenskaper, som Rydell hävdar, går på tvärs med de erfarenheter vi i OMM, Organisation mot mobbning, har. Själv var jag med och startade organisationen 2008 efter att ha utsatts för kränkande särbehandling på min arbetsplats, och har den erfarenheten att många andra variabler på en arbetsplats har stor betydelse i sammanhanget.
Rydell påstår att ”Politiker, lagstiftare, fackförbund och företagshälsovård kämpar varje dag för att skapa ett humanare arbetsliv där arbetsgivares ansvar för arbetsmiljön poängteras och följs upp”. Det är en utsaga som jag inte alls är benägen att hålla med om.
Sedan 2008 har OMM krävt att myndigheter och makthavare ska ta sitt ansvar för – och engagera sig i – ett av vårt lands största samhällsproblem: kränkande särbehandling i arbetslivet.
Enligt Arbetsmiljöverkets senaste stora undersökning, Arbetsmiljö 2017, hade omkring en av tio sysselsatta 2017 blivit utsatta för personlig förföljelse (elaka ord och handlingar) från chefer eller arbetskamrater den senaste 12-månadersperioden.
Många som utsätts för grova kränkningar på sina arbetsplatser går in i långa sjukskrivningsperioder med diagnosen posttraumatiskt stressyndrom eller utmattningsdepression. Få kommer tillbaka till arbetslivet igen.
Raserad ekonomi, psykosomatiska sjukdomar, sömnproblem, raserad självkänsla, skadat självförtroende och depressioner följer i de grova kränkningarnas spår.
Samhället dräneras dessutom på kompetent arbetskraft till en kostnad av åtskilliga miljarder kronor om året.
De upprepade kontakter OMM tagit med regeringen och riksdagen har inte gett någon utdelning. Intresset är ljumt för att inte säga noll.
När vi inom OMM talar om kränkande särbehandling menar vi inte att det handlar om sådana omständigheter som Rydell nämner, som till exempel att medarbetaren i fråga har fel inställning, jobbar på fel plats eller är i för dåligt skick för att arbeta.
De som utsätts för kränkande särbehandling är till allra största delen engagerade, välutbildade och drivande människor som brinner för sitt jobb.
Jag har, som tidigareordförande i OMM, lyssnat till hundratals berättelser, alla lika min egen, där kränkande särbehandling följer i stort sett samma förlopp oavsett yrke, ålder, utbildning eller arbetsuppgifter.
Enligt OMM innebär kränkande särbehandling att en person på en arbetsplats utsätts för långvariga, (minst sex månader) systematiska negativa handlingar från en eller flera personer, som denna person står i någon sorts beroendeställning till och därför har svårt att förhålla sig till de negativa handlingarna eller försvara sig mot dem. Det handlar alltså inte om en konflikt mellan två någorlunda jämställda parter när det gäller makt och inflytande.
Kränkande särbehandling kan likställas med mobbning. Det finns olika sorters mobbning, varav social, verbal och administrativ mobbning är vanligast på arbetsplatser. Exempel på social mobbning kan vara att man blir negligerad eller utfrusen. Verbal mobbning kan yttra sig som rykten och skvaller. Administrativ mobbning innebär bland annat att man fråntas arbetsuppgifter utan anledning, kontrolleras på ett överdrivet och kränkande sätt eller när andra ”glömmer” att kalla en till möten.
Till skillnad från Anders Rydell anser inte OMM att kränkande särbehandling är ett arbetsmiljöproblem där arbetsgivaren har ansvaret. Som vi ser det är kränkande särbehandling en kriminell gärning som ska handläggas av åklagarmyndighet och polisväsende.
Att utsättas för kränkande särbehandling på sin arbetsplats är att utsättas för ett trauma. Den som utsätts betraktas inte sällan som en besvärlig person av sin chef, sina arbetskamrater, sitt fack, företagshälsovården och andra instanser.
Idag kan den som anser sig utsatt för kränkande särbehandling göra en anmälan av sin arbetsgivare till Arbetsmiljöverket. För det mesta sker ingenting efter det. Verket förklarar bara att det inte agerar i enskilda fall. Inte sällan köper arbetsgivaren ut den ”misshagliga” personen för att på så sätt freda sitt samvete.
Metoden att utsätta en människa i beroendeställning för långvariga grova kränkningar på arbetsplatsen borde, enligt OMM, ha ett lagrum i brottsbalkens tredje och fjärde kapitel där diskrimineringslagen finns.
Så länge förövarna går fria och inga rättsliga påföljder i form av en tydlig straffskala finns, kommer man inte ett steg längre när det gäller bekämpning av kränkande särbehandling i arbetslivet.
Rigmor Tjerngren, grundare av organisationen OMM, Organisation mot mobbning, och före detta byrådirektör/studievägledare på Malmö universitet.
Gå till toppen