Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Kan upplopp försvaras?”

Polisen har fortsatt döda ickevita människor som inte utgjort något hot mot dem. Därför kan man åtminstone ifrågasätta om de vanliga demokratiska kanalerna fallerat. Det skriver Peter Singer och Katarzyna de Lazari-Radek.

Demonstrationer i Los Angeles ledde till upplopp. Frågan är om våldsamma upplopp är nödvändiga i demokratier som har fredliga medel för att uppnå förändring, skriver artikelförfattarna.Bild: Kristoffer Viita/TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Efter George Floyds brutala död under en polismans knä i Minneapolis i slutet av maj har massprotester mot systematisk rasism ägt rum över hela USA och på många andra håll i världen. Floyd är bara en av många obeväpnade afroamerikaner som dödats av poliser utan att på något vis ha betett sig våldsamt. Merparten av demonstrationerna har varit fredliga men några har urartat i plundring och vandalism.
Att protestera mot polisbrutalitet och rasism är givetvis helt legitimt, men kan även upplopp försvaras?
Den mest genomtänkta definitionen av upplopp har formulerats av Avia Pasternak vid University College i London. Hon beskriver upplopp som ”en störning i offentligheten då en stor mängd människor agerar spontant och utan formell organisation, deltar i olagliga handlingar och öppen konfrontation med ordningsmakten”. Hon tillägger att våldsverkarna skadar allmän och privat egendom, men också människor och inte sällan under sammanstötningar med polisen.
Pasternak skrev sin artikel innan Floyds död, men den ger gott underlag för en utvärdering av det som hänt därefter. Hon utgår från ett argument som använts i diskussioner om krigets etik och går ut på att det under vissa omständigheter kan vara legitimt att skada andra, till och med oskyldiga människor, för att försvara sig mot en orättfärdig attack. Tre kriterier brukar användas:
• Oundviklighet. Det finns inga andra sätt att försvara sig.
• Proportionalitet. Den skada man vållar andra måste vara mindre än den man förhindrar.
• Rimlighet. De handlingar som orsakar skada måste ingå i en strategi som har rimlig möjlighet att stoppa attacken.
Pasternak hävdar att våldsamma kravaller bara kan försvaras om de uppfyller alla tre kriterier. Frågan är om kravallerna som ägt rum efter Floyds död gör det. Det är lätt att se dem som försök att förhindra orättfärdiga attacker på afroamerikaner av det slag som miljoner människor med förfärande tydlighet sett på videofilmer. Men är våldsamma upplopp nödvändiga i demokratier som har fredliga medel för att uppnå förändring?
Just förändring var målet för ickevåldsrörelsen Black Lives Matter som bildades 2013 efter att George Zimmerman frikänts från att ha skjutit ihjäl den obeväpnade afroamerikanske tonåringen Trayvon Martin i Florida. Rörelsen spreds över USA året därpå när poliser dödat Michael Brown i Ferguson, Missouri, och Eric Garner i New York City. Men polisen har fortsatt döda ickevita människor som inte utgjort något hot mot dem. Därför kan man åtminstone ifrågasätta om de vanliga demokratiska kanalerna fallerat och att kravet på oundviklighet därmed är uppfyllt.
Är då skadan de våldsamma kravallerna vållat oproportionerligt stor i förhållande till polisens orättfärdiga dödande? Skadorna på egendom har kostat hundratals miljoner dollar, men hur ska det vägas mot förlusterna av liv som utlöste protesterna?
Hafsa Islams familj ägde en restaurang som brändes ner under upploppen i Minneapolis. Han svarar: ”Vi kan återställa vår restaurang men ingen kan återge George Floyd det liv han inte fick leva.” Samma upplopp som drabbade familjen Islam antände ett bygge med 189 hem för låginkomsttagare och hemlösa gamla som skulle ha varit inflyttningsklart senare i år. De blivande hyresgästerna förblir nu troligen hemlösa i månader eller år på grund av upploppen. Det är ett högt mänskligt pris och en stor ekonomisk förlust.
Även om vi bortser från ekonomisk skada och bara räknar förlorade liv, blir resultatet inte självklart till upploppsmakarnas fördel. Tio dagar efter att våldsaktionerna brutit ut hade minst tretton människor mist livet; många av dem var svarta. Vid minneshögtiden för David Dorn, en svart pensionerad polis som sköts ihjäl av plundrare i en pantbutik, fanns en skylt med texten: ”NI DÖDADE EN SVART MAN FÖR ATT "DE" DÖDADE EN SVART MAN???”
Försvarare av politiska upplopp vill gärna undandra sig ansvaret för skador som affärsplundrare och husbrännare orsakar. Även om de allra flesta som deltar i politiska aktioner inte alls stödjer våldshandlingar, måste följderna av dem vägas in när man bedömer om ett upplopp är försvarbart. Kravaller är till sin natur nästan omöjliga att styra och den uppenbara risken för allvarliga skadeverkningar gör dem vanskliga att försvara.
En fråga återstår: Om fredliga demonstranter inte uppnår sina mål, hur sannolikt är det då att våldsamma kravaller lyckas? Åsikterna går isär, men Omar Wasows noggrant kontrollerade studie av upploppen som på 1960-talet vållade omfattande skador i många städer i USA, visar att de bidrog till att Nixon med sin lag-och-ordningskampanj vann över Hubert Humphrey i presidentvalet 1968. Upploppen stärkte alltså polisens makt och övergreppen kunde fortsätta tills de nu utlöst nya upplopp.
Martin Luther King fördömde våldsamma kravaller i ett tal där han samtidigt kallade dem ”de ohördas språk”. De som vill förhindra våld och skadegörelse måste alltså visa att de förstår de ohördas budskap. Det kan man göra genom att stödja Black Lives Matter och arbeta för att polisen beter sig respektfullt och behandlar alla människors liv och säkerhet lika, oavsett ras.
Peter Singer, professor i bioetik vid Princeton University i USA och författare
Katarzyna de Lazari-Radek, lektor vid Institute of Philosophy vid universitetet i Lodz i Polen.
Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Gå till toppen