Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Vi måste kämpa för mer resurser till psykiatrin

Borde vi äldre psykologer demonstrera, gå ut på gator och torg och protestera mot den sneda resursfördelningen?, skriver Kati Falk.Bild: ERIK G SVENSSON
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Jag har arbetat som psykolog länge inom psykiatrin, men slutar nu som 75-åring.
Jag har de senaste 30 åren blivit alltmer bekymrad över situationen inom psykiatrin. Borde vi äldre psykologer demonstrera, gå ut på gator och torg och protestera?
Det är så snedvridet med resursfördelningen mellan somatisk vård och psykiatri. Det borde åtminstone vara fifty-fifty.
Psykiatrin har utvecklats till en smal medicinsk specialitet där förbyggande arbete och helhetssyn på människan får allt mindre plats. Tyvärr hamnar den statusmässigt också längst ner på listan av medicinska specialiteter, kanske tillsammans med geriatriken, vilket i dessa coronatider visat sig ha förödande konsekvenser i antal döda.
Jag ser också hur de yngre generationerna av psykiatriarbetare, av alla kategorier, dignar under sitt arbete, som de ändå brinner för.
Så upp till kamp - men hur ska det få genomslag?

Kati Falk

leg psykolog
Gå till toppen