Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Gudrun Andersson

Gudrun Andersson, Trelleborg, har avlidit i en ålder av 94 år. Närmast anhörig är sonen Peter Andersson.

Gudrun föddes och växte upp i Malmö. Hon träffade sin Olle (Olof Andersson) i unga år. De gifte sig och Olof, som kom från Småland, fick tjänst som sjukhusintendent och de flyttade till Vetlanda. Här föddes sönerna Leif och Peter.
1967 tillträdde Olof Andersson tjänsten som sjukhusintendent (senare sjukhusdirektör) på Lasarettet i Trelleborg. De flyttade in i Administrationshuset i lägenheten på andra våningen. På första våningen huserade redan sjukhusadministrationen, som inte var så stor på den tiden.
Efter något år blev Gudrun, som var kunnig i kontorsgöromål, tillfrågad av de två vårdlärarna på Vårdskolan om hon kunde hjälpa dem med lite olika kontorsgöromål. Det ville hon gärna, hon satt i köket och skrev på sin reseskrivmaskin.
Vårdskolan hade startat 1967 i sjukhusets lokaler och flyttade så småningom till Hemgården. Gudrun kom att bli en klippa och en mycket viktig person för oss alla på Vårdskolan där hon fortsatte arbeta fram till pensioneringen i början av 90-talet.
Gudrun spred sol och värme kring sig i alla sammanhang och hon var mycket uppskattad av både elever och personal. Hon betydde oerhört mycket även för Lasarettet i Trelleborg. Gudrun och Olles hem var öppet och gästfritt. De tog hand om alla, både oss redan anställda och icke minst dem som lasarettet kunde locka hit, vårdpersonal från när och fjärran som på så sätt kände sig välkomna och trivdes här i Trelleborg.
Med sitt varma sätt kom hon att betyda mycket för den goda andan på sjukhuset. Detta bidrog till att arbetet med utveckling och modernisering av sjukhuset blev så lyckosamt.
Familjen hade sitt sommarparadis i Steninge där de tillbringade en stor del av sin lediga tid under många år och där de samlade sina vänner. Man kunde alltid fråga Gudrun om råd då det gällde matlagning och festarrangemang. Hon var fantastiskt klok och kunnig inom så många områden.
Gudrun lämnar ett stort tomrum och saknad hos oss alla. Det har varit en stor förmån att ha fått umgås med Gudrun i vårt Vårdskolesällskap under så många år, ända fram till i höstas då vi hade sista träffen innan ”Corona” satte stopp. Vi fortsatte hålla kontakten med Gudrun telefonledes och hon var pigg och glad som alltid.
Elisabeth Sassersson
för f d arbetskamrater och vänner på Vårdskolan/ Vårdgymnasiet i Trelleborg
Gå till toppen