Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Nu när fler far illa behövs alla kvinnojourer.

Kvinnojouren Terrafem, som erbjuder stödtelefon på 69 språk, är rädda att tvingas lägga ner sin verksamhet på grund av uteblivet statligt stöd.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Det finns flera fördelar med att Sverige inte haft en lika långtgående nedstängning som många andra länder. En av dem är att många kvinnor sluppit mardrömmen att vara instängd med en misshandlande partner. När Frankrike införde utegångsförbud ökade anmälningarna om våld i hemmet med 30 procent.
Trots mildare restriktioner har mer tid än vanligt tillbringats i hemmet även i Sverige. Medan de flesta brott har minskat i antal under pandemin tyder siffror från Brottsförebyggande rådet på att våld i hemmet tvärtom har ökat. Det är dock svårt att veta säkert vad ett ökat antal anmälningar beror på, eftersom mörkertalet är stort.
Detta har även landets kvinnojourer märkt av.
Redan i mars larmade flera verksamheter om ett ökat tryck. Samtidigt vittnade andra kvinnojourer om en oroväckande tystnad. Troligen beror detta på att kvinnorna inte kan kontakta dem när deras förövare ständigt är i närheten.
De flesta är dock eniga om att våld i hemmet med all sannolikhet har ökat. Erfarenheter från liknande kriser talar dessutom för att det största trycket på kvinnojourerna kommer när isoleringen lättar. Det finns alltså en risk att det värsta fortfarande är att vänta.
Regeringens beslut att satsa 100 miljoner på civilsamhällets arbete mot våld i hemmet var därför mycket välkommet. Men fördelningen av resurserna lämnar en del övrigt att önska. För det första är det främst ett antal riksorganisationer som fått del av pengarna, vilket lämnat vissa orter i landet helt utan stöd. För det andra har den viktiga aktören Terrafem blivit helt utan stöd på grund av en felaktigt formulerad paragraf i sina stadgar.
Att bidraget i första hand går till riksorganisationer motiverar regeringen med att pengarna på så sätt kan delas ut snabbare. Men det är inte till någon nytta för kvinnor i Uppsala och Östersund, där det endast finns lokala kvinnojourer.
Dessutom medför den skeva bidragsfördelningen en orimlig press på de fristående kvinnojourerna att bli medlemmar i de större riksorganisationerna. Det är förstås bekvämt att ge stödet till några få stora organisationer som får sköta distribution och kontroll, men det innebär också att makt över medlen koncentreras på ett ogynnsamt sätt.
Att Terrafem lämnats utanför är mycket olyckligt eftersom de täcker en annan målgrupp än de andra kvinnojourerna. De har ett särskilt fokus på hedersvåld och en jourtelefon på 69 olika språk.
Redan i januari, under ett möte med Socialstyrelsen, fick de veta att en utträdesparagraf behövde formuleras tydligare för att deras årliga ansökan om verksamhetsbidrag skulle godkännas. Detta trots att ordalydelsen varit densamma under flera år – då de fått sina ansökningar beviljade. De ändrade sina stadgar i enlighet med Socialstyrelsens anmärkningar, men fick ändå avslag på sin ansökan om verksamhetsbidrag. Beslutet att inte ge Terrafem del av coronastödet har föreningen överklagat till förvaltningsrätten.
Kvinnojourers hjälp till utsatta kvinnor är ovärderlig, inte minst nu. Liksom inom andra delar av civilsamhället behövs mångfald.
Kvinnojourer ska inte missgynnas för att de vill stå på egna ben.
Gå till toppen