En av de sista kvällarna i juli, när det fortfarande var kyligt, berättade min vän för mig om ett av de bästa, och hjärtligaste, jobben han någonsin haft: när han var DJ på VM i luftgitarr för folk med intellektuella funktionsnedsättningar. Det var ingen djuplodande historia, det roliga var att han spelat väldigt (väldigt!) mycket AC/DC på det giget. När jag sedan gick hem skänkte jag luftgitarren en tanke, jag tänkte: det är inte ofta jag råkar på luftgitarren numera. Det hände oftare förr, när jag var barn, men nu har jag inte sett en luftgitarr på åratal.