Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "Femårsdagen av flyktingpojken Alan Kurdis död är en smärtsam påminnelse om att Europas migrationspolitik inte fungerar."

I många år har EU och EU:s medlemsländer skjutit den gemensamma asylpolitiken framför sig. Några få populistiskt styrda länder har fått bestämma spelplanen. Nu är det dags att EU tar ansvar för flyktingpolitiken, det skriver Centerpartiets Europaparlamentariker Abir Al-Sahlani och partiets migrationspolitiske talesman Jonny Cato.

Flyktingpojken Alan Kurdis döda kropp spolades upp på en strand i Bodrum, Turkiet, för fem år sedan.Bild: Nilufer Demir
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Hösten 2015 satte verkligen många saker på sin spets. Plötsligt överöstes vi av bilder och vittnesmål från tusentals familjer på flykt från Syrien. Snart ropade flera länder efter andrum och ännu fler stängde helt plötsligt sina gränser. Mitt i tragedin märktes särskilt bilderna på den drunknade Alan Kurdi som började spridas över världen för i dagarna fem år sedan. Den döde treåringen blev en symbol för den pågående flyktingkrisen. Femårsdagen är en smärtsam påminnelse om att Europas migrationspolitik inte fungerande.
Trots frågans vikt så har i princip ingenting hänt i den europeiska politiken sedan dess. Migrationskommissionär Ylva Johansson har flera gånger skjutit upp den europeiska migrationspakten. Men att EU får en koordinerad och fungerande asylpolitik, där vissa länder inte måste bära hela bördan medan andra lägligt kan avstå, är avgörande för det europeiska samarbetet.
Efter att den svenska migrationskommittén avslutade sitt arbete utan att enas, blir det ännu viktigare att EU:s asylpolitik kommer på plats så att alla tar ett solidariskt ansvar. När EU-kommissionen nu återstartar sitt arbete för hösten måste kommissionens prioritet vara, tillsammans med arbetet att rivstarta Europa efter coronakrisen, en ny asyllagstiftning – den så kallade migrationspakten.
EU:s asylpolitik har under de senaste åren präglats av stora utmaningar. Unionens medlemsländer har inte tagit tillräckligt ansvar för de desperata människor som kastat sig i skraltiga gummibåtar i sökandet efter frihet från förtryck. Länder som Grekland och Italien har, på grund av den så kallade första landet-principen, fått bära en stor del av bördan medan andra länder, som Ungern och Slovakien, vägrat att överhuvudtaget ta emot asylsökande. Ända sedan 2015 har EU-kommissionen försökt få en ny lagstiftning på plats, vilket dock blockerats av just dessa medlemsländer, som föredrar status quo.
Nu måste det vara slut på oredan i EU:s flyktingpolitik. När vi ska ta ytterligare ett omtag finns det bara en väg framåt. Om EU ska ha en hållbar och gemensam politik måste den vara gemensam på riktigt. Alla länder behöver ha mer likartade kriterier för att bevilja asyl och det krävs en i praktiken fungerande omfördelning där alla är med och bidrar.
Ylva Johansson måste samtidigt göra verklighet av sitt löfte att inkludera räddningsaktioner i Medelhavet i pakten. Idag är det ländernas eget ansvar att rädda människor på havet. EU-myndigheten Frontex informerar om de ser båtar, men kan inte själv agera. Under de senaste två åren har i snitt sex personer per dag dött på Medelhavet. Även om EU-kommissionen inte kan föreslå bindande lagstiftning på området kan den fortfarande koordinera och utfärda riktlinjer, något som skulle hjälpa de länder som nu bär hela ansvaret för de människor som riskerar sitt liv för att söka skydd.
Slutligen behöver EU bli bättre på att faktiskt följa upp sin egen lagstiftning. De medlemsländer som inte tar sitt ansvar och samarbetar ska inte heller få tillgång till EU:s fonder. Att hårdare sanktioner behövs är tydligt. EU kan inte vara en kassako för dem som, trots att de själva skrivit under de gemensamma lagarna, blankt vägrar att tillämpa dem.
Om EU ska kunna fortsätta att tala varmt om solidaritet behöver fler länder ta ett gemensamt ansvar – så att vi kan hjälpa dem som flyr från krig och konflikt. Vi behöver en långsiktig och hållbar politik, med fler som tar ansvar och inte tvärtom.
Abir Al-Sahlani
Jonny Cato
Abir Al-Sahlani (C) är Europaparlamentariker.
Jonny Cato (C) Migrationspolitisk talesperson.
Gå till toppen