Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Se gärna över studiemedlen. Av rätt skäl.

Med små steg börjar studenter återgå till det normala (arkivbild).Bild: Mårten Svemark
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Vardagen är här och studenterna återvänder. Efter att bestämmelserna om distansundervisning slopades inför hösten beslutade Lunds universitet att låta en del utbildning genomföras på plats. Även Malmö universitet kommer att kombinera campus- och distansundervisning.
Men digitala seminarier är inte den enda nya erfarenheten för landets studenter.
Coronaeffekterna på arbetsmarknaden har påverkat studenter som vant sig vid att kunna extraknäcka. I somras beskrev Sveriges förenade studentkårer den ekonomiska situationen som "svårare än vanligt" och häromveckan menade Emma Fastesson Lindgren, vice ordförande för S-studenter, att studiemedlet borde höjas. Det skulle vara både "en rättvis kompensation" när jobb gått upp i rök och en "effektiv åtgärd för att stimulera landets ekonomi".
I en replik höll Lucas Ljungberg, riksordförande för Moderata studenter, delvis med men resonerade om möjligheten att "under en begränsad tid kunna ta extra studielån för att täcka inkomstbortfallet".
Häromdagen gjorde Moderaternas bostadspolitiska talesperson Josefin Malmqvist ett mer konkret utspel: inför ett frivilligt tillägg för studiemedlets lånedel – på knappt 4 000 kronor i månaden.
"Det här förslaget skulle förbättra studenternas ekonomi och möjlighet att efterfråga bostäder”, sade hon till Dagens industri.
I bästa fall kan en sådan förstärkning motivera studenter att fokusera på studierna – snarare än jobb med svag koppling till utbildningen. I sämsta fall kan det leda till en ny kultur, där de som inte behöver extra tusenlappar får svårt att stå emot möjligheten.
En viktig jämlikhetstanke med studiemedelsystemet är att kombinationen lån och bidrag ska göra det möjligt för människor med olika bakgrund att studera på högskolan. Det ska inte krävas en tjock plånbok.
Det finns också en poäng i att bidragsdelen är lägre än lånedelen. Studierna är trots allt en investering för framtiden. Samtidigt vinner ingen om ett nytt system leder till onödigt höga skuldsättningar.
I andra vågskålen ligger att om bostadsbrist stänger dörren för en drömutbildning och lite mer medel att röra sig med hade löst problemet så kan det framstå som närmast missunnsamt att inte erbjuda utökat lån.
Idén kan, med rätt upplägg, alltså vara värd att överväga. Däremot är Josefin Malmqvist motivering om att "lite billigare lägenheter" kan frigöras tveksam – det är inte Centrala studiestödnämndens ansvar att lösa bostadsmarknadens brister. På samma sätt är Emma Fastesson Lindgrens argument om konsumtion långsökt.
Självfallet gynnas det svenska näringslivet om efterfrågan ökar, nu i pandemins efterdyningar. Om studenter får pengar över och kan bidra är det positivt. Men borde det vara en politisk prioritering? En diskussion om hur studiemedlen ska utformas är relevant, men eventuella förändringar ska i första hand underlätta för den som vill studera. Inte stimulera andra samhällsområden.
Gå till toppen