Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Anna Järvinen sluter fred med sig själv

I en soldränkt lägenhet försöker en kvinna bli vän med den eller de som hon har varit. Det är utgångspunkten för romanen ”Dröm natten till i dag”. Kvinnan heter Anna och påminner om artisten Anna Järvinen, som nu också har debuterat som författare.

Som artist debuterade Anna Järvinen under eget namn 2007, nu debuterar hon som författare med romanen "Dröm natten till i dag". I höst ges romanen ut i Sverige och Finland. Den översätts nu även till finska. Boken påminner om en dagbok, men med stora hopp fram och tillbaka i huvudpersonens liv.Bild: Ali Lorestani/TT
Det är ingen slump att Anna Järvinens debutroman för tankarna till en dagbok; hon har skrivit dagbok sedan barnsben.
Men första gången kunde också ha blivit den sista.
När Anna Järvinen, 7 år, efter stor osäkerhet slutligen fått ned en mening skar hon sig på pappret och det kom blod.
Att skriva var uppenbarligen farligt. Men hon lät sig inte avskräckas, utan fortsatte att nedteckna sina tankar, ofta och gärna, i anteckningsböcker och på kvitton. Så farligt var det visst inte.
Nu är hon 50 år och inget har förändrats, det är fortfarande viktigt att sätta ord på saker.
Varför skriver hon?
Frågan är svår, tycker Anna Järvinen. Men kanske för att förstå vad som händer och har hänt.
Första romanförsöket nämns i boken. Året var 1993 och hon var på väg hem efter ett misslyckande.
– Jag kom i gång riktig bra, men så förstod jag att det krävdes mer än bara en händelse, att det krävdes dramaturgi och sådana saker.
Det blev låttexter i stället, än så länge har det blivit fem album på svenska. Men för några år sedan bestämde sig artisten för att skriva en bok.
– Jag skrev en på både svenska och finska. Det kändes självklart eftersom jag tänker på båda språken.
Men var boken bra nog? Hon tog mod till sig och skickade manuset till en stor finlandssvensk författare – Monika Fagerholm.
– Jag känner inte henne, men har vänner som gör det. Så jag skrev att jag heter si och så och vill du läsa, och det ville hon.
Fagerholm läste och ringde upp. En nervös Anna Järvinen lyssnade noga.
– Hon sade att det fanns mycket i texten, mycket som var intressant. Mer ville hon inte säga, men det räckte för mig.
Anna Järvinen skickade manuset till ett förlag i Finland, de gillade vad de läste men gav bara ut böcker på svenska. Skrev hon något på enbart svenska fick hon höra av sig igen.
– Jag försökte översätta de finska bitarna till svenska, men det tog död på texten och på själva idén.
Några år senare hörde hon av sig på nytt med manuset ”Dröm natten till i dag”. En roman om Anna, 50 år, men också om Anna, 6 år, Anna, 23 år, och så vidare.
Anna Järvinen kom från Finland till Sverige som sexåring med sin mamma och bror, men det dröjde ett år innan hon började tala svenska.
– Jag pratade, men inte svenska och bara hemma. Jag gick på ett svenskt lekis och där sade jag inte ett ord, fast jag fick ändå kompisar.
Hon fick vara i tystnaden, även om hennes mamma var orolig och övervägde att flytta tillbaka till Finland.
Först orden på svenska blev ”Jag kommer, jag kommer”.
– Jag hade hört Clownen Manne säga det i ett barnprogram – efter det gick proppen ur.
Kvar i Finland var Annas pappa. Jackan som hon har på sig var hans.
– Visst är den fräck? Det är ett så fint skimmer i tyget.
Anna Järvinen var sin fars enda dotter, men hon hade många bröder. De var högljudda och hade koll på fotbollslag och i jämförelse framstod hon som blyg.
– Jag var nog en svår nöt för pappa, eftersom jag upplevde mig själv som blyg och svår.
Nyligen gick hennes pappa bort.
– Jag beundrade honom mycket, och var därför också nervös. Jag försökte väl göra mig förtjänt av hans uppmärksamhet. Jag är glad att mina döttrar inte har den relationen till sin pappa.
Avståndet mellan Anna och hennes pappa var geografiskt, men blev med åren även språkligt.
– Pappa var superverbal, men hans svenska var inte så bra. Min finska utvecklades inte alls, annars hade vi kanske kunnat mötas där. Jag skämdes länge över att jag slutade prata finska, men jag har kommit över skammen nu.
Anna Järvinen talar sällan finska med sina två döttrar, men hon har gjort vad hon kan för att föra språket vidare till dem.
– Den ena förstår allt på finska och den andra förstår mer än vad hon egentligen erkänner.
Vad handlar då romanen om? I mångt och mycket om samma saker som den här intervjun. Livet har pågått en stund, men pågår fortfarande. Man blir äldre men är ändå densamma, även om man inte är lika snygg som förr, och man tänker inte så sällan på den som man en gång var.
Någon tvåspråkig bok blev det inte. Men ”Dröm natten till i dag” översätts nu till finska. Dock inte av Anna Järvinen, utan av en översättare.
– Jag översatte en av mina skivor häromåret. Jag har ett språk, men jag skulle inte klara av det. Jag får acceptera det.
Fakta

Anna Järvinen:

Född i Helsingfors 1970, flyttade som barn till Stockholm.

Sverigefinsk kompositör, sångerska, musiker och författare.

Spelade i popgruppen Granada som splittrades 2003. Debuterade 2007 under eget namn med hyllade albumet "Jag fick feeling", som har följts av ytterligare fyra album på svenska och ett på finska. Senast albumet "Vestigia terrent" släpptes i våras.

Har samarbetat med många olika musiker, tävlat i Melodifestivalen med låten "Porslin" och gjort tv-programmet "Anna Järvinen och kvinnorna", där hon träffade fem kvinnor med rötterna i Finland.

Utsågs 2016 till årets sverigefinne av radiokanalen Sisuradio (Sveriges Radio Finska).

Aktuell med romanen "Dröm natten till i dag" som ges ut i Sverige och Finland den 2 september.

Fakta

Anna Järvinen om …

… att ha fyllt 50 år: "Jag såg fram emot det, men så fick jag ett kort, ett med rosor och '50 år' i guldskrift. Jag såg framför mig mina finska släktingar, gråhåriga gamla kvinnor som fyllde 75 år på 1970- och 80-talet, omgivna av blommor. Det gick jag inte med på. Jag har aldrig gillat födelsedagskalas, men nu skulle jag ha haft ett stort. Jag föreställde mig lägenheten full av folk, det skulle vara trångt och svettigt, överallt vänner, kollegor och släktingar, alla skulle glömma varför de var där. Men jag fyller år i april så det fick skjutas upp. Jag vill verkligen ha det där kalaset, frågan är när det kan bli av. Det är inte så farligt att bli äldre, man är ju fortfarande samma person. När jag gav ut min första skiva under eget namn var jag 37 år och det antyddes att det var gammalt. Jag förstod aldrig det."

… favoritförfattaren: "Jag har alltid varit en superlångsam läsare. Jag minns de lillgamla klasskamraterna som redan på mellanstadier läste Bibeln och 'Anna Karenina' på nolltid. En sommar hos mormor i Finland stack hon åt mig 'Kristin Lavransdotter' av Sigrid Undset. Men det var tusentals sidor så det gick bort. Men där i hyllan fanns en tunn bok, det var 'Tiden i Prag' av Pentti Saarikoski. Han skriver så tillsynes enkelt, men det är fullt av referenser och djup. Han var spränglärd, översatte både 'Odysseus' och 'Odysséen' till finska."

… coronaspelstoppet: "Jag släppte mitt nya album i april, då visste jag redan att det inte skulle bli några spelningar på grund av corona. Men jag har faktiskt gjort några små spelningar, senast i en kyrka i Sundsvall inför en mycket liten och mycket gammal publik. Det var väldigt fint. Jag tycker faktiskt det är ganska skönt att inte vara ute och spela. Det är skönt att vara ledig. Jag sover länge, läser och skriver, äter, cyklar runt och gör yoga."

Gå till toppen