Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Han tog cykeln till Kebnekaise

När det planerade äventyret i USA fick ställas in riktade Lundabon Albin Wilson cykelstyret norrut istället. På 27 dagar trampade han de 2700 kilometrarna från Smygehuk till Karesuando. På vägen besteg han Kebnekaise.

Albin Wilson från Lund på toppen av Kebnekaise.Bild: Albin Wilson
Albin Wilson föddes i Göteborg, men har till stor del växt upp utomlands. Pappans jobb på Volvo tog familjen till länder som Pakistan, Holland och Rumänien.
Uppväxten lärde honom att våga pröva nya saker och han fick en nyfikenhet på att testa sina egna gränser. Tidigare har han sprungit mycket och även genomfört både triathlon- och Ironman-lopp. Han har korsat Atlanten i segelbåt och seglat runt Australiens sydkust.
– Jag har växt upp med svenska värderingar, men gått på amerikanska skolor som gett mig lite ”go get-attityd”, säger han.
På senare tid har cyklingen blivit ett större intresse. Inför sommaren 2020 planerade han att åka till USA för att ge sig på den långa mountainbikerutten Great Divide Mountain Bike Route. Men liksom för många andra satte coronapandemin käppar i hjulet. I juni fick han definitivt besked om att resan inte skulle gå att genomföra.
Då fick han en annan idé: att cykla från Sveriges sydligaste spets så långt norrut han kunde komma.
– Eftersom jag är uppvuxen utomlands har jag inte sett så mycket av Sverige, så jag blev sugen på att göra en Nils Holgersson-resa fast på cykel.
Sagt och gjort: den 8 juli stod han redo i Smygehuk med en touringcykel i fast grepp, packad med tält och det nödvändigaste för att trampa sig genom Sverige för egen kraft.
Därefter gick färden till Göteborg, mot Vänern och vidare mot Sundsvall.
– Det som har varit mest intressant har varit att se de olika landskapen, från Skånska rapsfält, små röda stugor i Dalarna, till bergen runt Höga kusten och inte minst fjällen med snö på bergstopparna. Via en cykelgrupp på Facebook har jag blivit inbjuden att sova över hos tre personer längs med vägen. Det var främlingar som var jättevänliga och bjöd på middag, övernattning och en sigthseeing i sin stad, berättar han.
Förutom fem nätter som gäst, har han sovit i tält. I två dagar cyklade han genom skog utan täckning.
– Då fick jag planera innan och ta med mig frystorkad mat som skulle räcka i två-tre dagar. Det var nervöst eftersom det var väldigt långt till närmaste matbutik, säger han.
Maten är enormt viktig under en sådan långcykling, påpekar han – det går åt mycket energi att cykla omkring 10 mil per dag. Och att hitta restauranger i glesbygd är inte alltid så lätt.
– Det blir mycket pizza. Därför blev jag extra lycklig när jag kom till en pizzeria i Deje, som även serverade raggmunk och dessutom spelade Abba.
De mest kritiska delarna på resan var dock inte skogscyklingen, utan vissa vägsträckor där han cyklade på E4:an.
– När man blir omkörd av en husbil som kör i 130 blir man sjukt nervös. Och att cykla över Höga kusten-bron i blåst är inget jag kan rekommendera.
Under resans gång grodde tanken på att även bestiga Kebnekaise.
– Det var en av resans bästa: att bestiga berget klockan fyra på en molnfri dag och få ha det alldeles för sig själv.
Efter bestigningen dag 25 cyklade han vidare till den nordligaste tätorten i Sverige, Karesuando som blev slutdestinationen, på grund av den stängda gränsen till Finland. Resan hem skedde med tåg.
Vilken är den viktigaste lärdomen av äventyret?
– Det verkar så himla stort att cykla 270 mil. Men om man delar upp det i etapper så är det absolut görbart - för nästan vem som helst. Och så har jag kommit på att jag verkligen älskar cykling, säger Albin Wilson.
Gå till toppen