Hönan MiniGiver snor oroligt runt bland sina sju nykläckta kycklingar på gården utanför Höör. Cecilia Ward lugnar den nervösa fågeln med mjuk röst och en näve hönsfoder. Strax ska hon ut på åkern för att kupa potatisplantorna, skörda svartkålen och så måste löken tas om hand.

Det har nu gått två år sedan hon och bästa vännen Monika Bengtsson bestämde sig för att bli självförsörjande bönder. Erfarenheten från stadsodlingen i Skrävlinge utanför Malmö hade gett mersmak och när de fick syn på gården med det stora vita boningshuset, de fyra tillhörande byggnaderna och marken om 4,3 hektar, blev det enkelt att säga tack och hejdå till storstadslivet, den lilla lägenheten på Möllan och tvårummaren i Fågelbacken.

– Vi hoppas att det inte är en trend att flytta till landet, utan en faktisk omställning. Vi vill vara en del av den, säger Monika Bengtsson.

De lärde känna varandra på en stadsodlingskurs på Holma folkhögskola för några år sedan. Monika Bengtsson hade läst näringslära i Dublin och Cecilia Ward, med en master i globala studier i bagaget, hade arbetat för biståndsorganisationen Svalorna i Indien där hon mött självförsörjande bondegrupper som arbetade med matsuveränitet och mänskliga rättigheter.

– Det kändes så absurt att komma hem – vem har makten över maten i Sverige? Vad vet vi om den?

Tillsammans med sin nyfunna vän började hon sälja egenodlade grönsaker, till små lokala marknader och restauranger. Engagemanget växte och tillsammans med andra stadsodlare startade de REKO-ring Malmö – den första i Skåne – där man handlar förbeställda varor direkt av lokala producenter.

Med varsin familjekris bakom sig, varsitt arv och ett passionerat intresse för klimatet och hållbar odling växte tanken på en egen gård sig allt starkare.

– Vi hade såklart kunnat resa jorden runt för våra pengar. Men det här känns så mycket mer meningsfullt. Gården ger oss stabilitet och ett fotfäste. Ett andningshål efter ett antal tuffa år, säger Cecilia Ward.

På gården med de böljande fälten odlar de nu allt som går att äta: olika sorters lökar, bönor, squash, kål, rotsaker, tomater, mangold, kryddor och blommor. Skörden säljs till privatpersoner genom REKO-ringar och grönsaksprenumerationer, och till restauranger. Men visionen är större än så:

– Vi vill förändra matsystemen. Visa att det går att ha ett litet småskaligt jordbruk, att man kan odla hållbart för det lokala samhället, säger Monika Bengtsson.

De håller workshops och föreläsningar om grönsaksodling och alternativa matsystem för en hållbar framtid. På sikt, hoppas vännerna, ska gården bli en mötesplats, kanske med kafé, gårdsbutik, festvåning, galleri och utomhusbio.

– Vi kan samarbeta med kockar. Hålla i företagsevent där man kommer och jobbar en dag på åkern, skördar sin mat som tillagas av en kock på plats och som jag serverar på kvällen. Vårt mål är att få in flera andra verksamheter på gården som kompletterar det vi håller på med, säger Monika Bengtsson.

Volontärer och praktikanter, många från Holma folkhögskola och Sveriges lantbruksuniversitet, hjälper till på åkrarna och i dessa coronatider även permitterad flygpersonal.

– Vi lär oss så mycket under varje säsong, kunskap som vi dokumenterar inför nästa säsong. Det är ett ständigt pågående arbete, säger Cecilia Ward.

Men egentligen, påpekar hon, är det inte odlingarna som är det svåra i lantbruksarbetet.

– Snarare är det att hålla en balans mellan arbete och fritid. Du bor ju där du jobbar. När är vi egentliga lediga, när kan vi stänga av jobbet?

Än så länge har vänskapen inte fått några större törnar. Men för säkerhets skull har de gjort en ”vad händer om” - lista. Om någon vill ta in en tredje person – som den andra inte gillar. Eller om någon av dem vill dra sig ur.

– Vi har inte varit i närheten av den gränsen. Så länge vi mår bra och vill det här, så kommer det att gå ganska bra. Även om det kommer att vara dippar och toppar, säger Cecilia Ward.