Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "EU ska ha en välfungerande inre marknad – men inte besluta om svensk arbetsrätt."

Kalla oss snåla, men EU får inte bli för slösaktigt med skattemedel och måste sluta att lägga sig i medlemsländernas angelägenheter. Det skriver Europaparlamentariker David Lega (KD) i ett genmäle på Michel Vincent Anderlinis inlägg på Aktuella frågor (6/9).

EU vara handlingskraftigt i frågor som kräver gemensamma lösningar, anser David Lega.Bild: Markus Dahlberg / TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Att sia om framtiden är den svåraste av konster. Och ska man prompt försöka sig på den konsten så måste man ta avstamp i historien. Vår historia, som är ett kaotiskt pottpurri av allsköns riken, imperier och unioner - på uppgång, och på tomgång, och på fall.
Europa är inget undantag. För 75 år sedan låg vår kontinent i spillror. Ur dessa spillror tog EU form, baserat på löftet om ”fred genom ekonomiskt samarbete”. Det är det löftet som måste hedras och vårdas, om inte även EU:s nutidshistoria ska bli till en om höga, hårda fall. För det krävs en union som vet att fokusera på rätt frågor, i rätt syfte – för det krävs ett lagom EU.
I fjolårets val till Europaparlamentet mötte mitt parti och jag svenska folket med löftet om att ”gör(a) EU lagom igen”. Med detta avsåg vi ett EU som är lagom i ambitionen kring vilka frågor unionen beslutar om. Samtidigt: ett handlingskraftigt EU i frågor där handlingskraft krävs.
EU ska kravställa länders efterlevande av de mänskliga fri- och rättigheterna – men inte besluta om svensk funktionshinderlagstiftning. EU ska ha en välfungerande inre marknad som skapar jobb och välstånd – men inte besluta om svensk arbetsrätt. EU ska bekämpa människosmugglare, terrorister och yrkeskriminella – men ge blanka tusan i det svenska snuset. EU ska leda den gröna omställningen – men inte ges beskattningsrätt genom flyg- och koldioxidskatter.
Kort och gott så ska EU vara handlingskraftigt i frågor som kräver gemensamma lösningar på gränsöverskridande utmaningar, men inte besluta i frågor som medlemsstaterna bättre fattar beslut om själva. Beslut som bättre fattas av Sveriges riksdag och regering, eller i kommunhusen i Övertorneå, Östersund och Ödeshög – ja, de ska också fattas där, och inte i Bryssel, Luxemburg eller Strasbourg.
Det är så EU:s kristdemokratiska grundare tänkte sig unionen. Och det är precis raka motsatsen till hur EU-kramare och EU-hatare tänker sig densamma. I sina federalistiska och protektionistiska strävanden riskerar de att slita sönder unionen – inifrån.
Den 31 januari i år blev vi alla varse att sådana scenarier är långt ifrån några fantasifoster. Det brittiska utträdet var ett direkt resultat av det brittiska folkets vilja. Efter årtionden av växande EU-skepsis hade britterna till slut fått nog av uppblåsta EU-budgetar och långtgående ingrepp i landets skatte- och socialpolitik.
Genom utträdet förlorade Sverige en av sina närmsta allierade i kampen mot de federalistiska strömningar som alltför länge tillåtits göda dem som helst inte haft något EU alls.
Den EU-skepsis som ledde fram till Brexit växte inte fram i ett vakuum. Och fortsätter en majoritet av medlemsstaterna och Europaparlamentarikerna att rösta för ett mer toppstyrt EU, som tillåts ta sig friheter som unionen inte ska ha, då får man också kallt kalkylera med fler utträden som en inte alls orealistisk möjlighet.
De pågående förhandlingarna om unionens nästa långtidsbudget visar på farorna med att basera unionens välmående på bidragsslöseri och fördragsvidriga skatter. I ena ringhörnan: majoriteten, en ohelig allians av franska federalister och polska protektionister, som gjort gemensam sak mot allt vad budgetrestriktivitet heter. I den andra: minoriteten, där Sverige ingår, som står upp för ett EU som spenderar mindre skattemedel, på rätt saker.
Kalla oss budgetrestriktiva – kalla oss ”snåla”. Vägrar man inse att en majoritet av dessa länders invånare vill se ett lagom EU, ja, då blundar man också för de katastrofala konsekvenser som det självbedrägeriet kan resultera i. Svenskarnas tålamod må vara större än britternas, och grundinställningen till Europasamarbetet mer positiv, men det kan snabbt ändras i takt med att EU:s budget sväller ytterligare och planet mot en gemensam arbetsmarknads- och socialpolitik sluttar allt brantare.
I sammanhanget är det fullkomligt oförklarligt att samtidigt som Sveriges sittande regering driver en budgetrestriktiv linje i Europeiska rådet, så vägrar regeringspartiernas Europaparlamentariker att rösta mot större släpphänthet och slöseri. Lika allvarligt är det att sittande regering, genom den så kallade sociala pelaren, under flera års tid möjliggjort en överflyttning av svensk föräldraförsäkring till Bryssel. Detta stick i stäv med den svenska folkviljan. Fortsätter denna maktförskjutning så kommer svenskarnas tilltro till Europaprojektet att skakas i grunden.
Historien upprepar sig. Och EU är inte skyddat från historiens ofta skoningslösa vingslag. Ett lagom EU, som känner sina styrkor och förstår sina begränsningar, vet att inte låta högmodets vingslag bli unionens fall – utan snarare början på dess uppgång.
David Lega
David Lega är Europaparlamentariker för KD.
Gå till toppen