Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Min ständiga förhoppning är att svenska medier ska bli bättre på att rapportera om det som sker i Tyskland.”

Om ett år är det val i Tyskland. Den politiska utvecklingen inför valet är mycket intressant att följa, det borde gälla inte minst för svenska politiker, skriver Magnus Ehrenberg.

Der Spiegel drev med Merkels självbelåtenhet inför valet 2013. Idag är hon åter mycket populär i Tyskland.Bild: Wiktor Nummelin / TT / TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
De kommande månaderna innebär som bekant presidentval i USA och troligen ett slutgiltigt avgörande om huruvida Storbritannien och EU kommer överens om ett avtal som mildrar effekterna av skilsmässan. Men svenska medier får inte glömma det som sker i Tyskland. Oavsett vilken väg Tyskland tar efter Angela Merkel så kommer det få implikationer för Sverige och hela EU.
Tysk politik har de senaste åren präglats ovanligt mycket av kontroverser, osäkerhet och instabilitet. Många är trötta på storkoalitionen mellan de borgerliga partierna CDU/CSU och socialdemokratiska SPD.
SPD har haft många och långa interna problem och bytt partiordförande nästan varje år. Nu leds det socialdemokratiska partiet av två språkrör med tydlig vänsterprofil efter att de vann en intern medlemsomröstning mot bland andra den respekterade finansministern Olaf Scholz från Hamburg. Trots det blev han i somras utsedd till SPD:s kanslerskandidat. Det kan tyckas något förvånande att SPD så tidigt som mer än ett år före valet utsett sin kandidat. Det lär dock bero på att CDU och dess bayerska systerparti CSU är handlingsförlamat i ledarfrågan.
För även de borgerliga partierna har den senaste tiden haft interna problem efter många år av stabilitet. Angela Merkel lämnade som partiordförande för CDU i december 2018. Den dåvarande generalsekreteraren Annegret Kramp-Karrenbauer tog över efter att ha vunnit mot sjukvårdsministern Jens Spahn samt mot den tidigare gruppledaren Friedrich Merz. Kramp-Karrenbauer hade dock svårt att vinna gehör i partiet och meddelade därför sin avgång som partiordförande tidigare i år.
En ny partiordförande skulle utses innan sommaren, men på grund av coronapandemin valde man att skjuta på valet. Men innan CDU har fått en ny ordförande går det inte att tillsammans med CSU utse en kanslerskandidat, därför måste valet ske snart. Valet får stora konsekvenser för vilken väg Tyskland tar framöver. Kandidater är Armin Laschet som sedan 2017 är Nordrhein-Westfalens ministerpresident med Jens Spahn som vice ordförandekandidat, Friedrich Merz som gör ett nytt försök samt Norbert Röttgen som är ordförande i förbundsdagens utrikesutskott.
Mest kallad som kanslerskandidat för kristdemokraterna är dock Markus Söder från CSU som idag är Bayerns ministerpresident. I dessa tider kan dock allt hända.
Samtidigt är de flesta blickar riktade mot det gröna partiet som i opinionsundersökningar ligger stabilt kring 20 procent. Partiet har under de senaste åren tagit stora kliv mot den politiska mitten. I flera delstater styr det idag tillsammans med borgerliga CDU, något som var otänkbart för tio år sedan. I bilbyggardelstaten Baden-Württemberg innehar det gröna partiet till och med ministerpresidentposten och samarbetar närmre med CDU än SPD. För de gröna är numera medlemskap i Nato och ett starkt EU självklara positioner.
För ett par veckor sedan var ett av de gröna partiets språkrör med och presenterade en bok om CDU:s historia. I sitt tal sade hon bland annat att CDU:s fördel är att man ser verkligheten som den är och inte som man önskar sig och att andra partier här har mycket att lära. Det var säkerligen viss självkritik. Att hon var med och talade vid CDU:s 75-årsjubileum säger även en del om hur de gröna idag ser på sig själva och på de borgerliga partierna.
Hur det gröna partiet utvecklas och vilka ställningstaganden det gör inför valet om ett år påverkar vilken riktning Tyskland utvecklas i och partiet har redan tvingat CDU att inta flera gröna positioner.
Utvecklingen i Tyskland är intressant att studera med Sverige som jämförelse. I Tyskland går alltså det gröna partiet väldigt bra. De har lyckats där det svenska miljöpartiet har misslyckats. Det tyska gröna partiet är med och regerar i flera delstater, något som verkar ha stärkt snarare än försvagat partiet. De har positionerat sig i den politiska mittfåran och blivit mer pragmatiskt. Trots att de är med och tar ansvar så ökar alltså stödet för de gröna.
Även CDU/CSU har stärkts den senaste tiden och ligger nu kring 40 procent i opinionsmätningarna. Det finns här en uttalad Merkeleffekt då hon fått mycket beröm för Tysklands hantering av pandemin och dess effekter på det tyska samhället. Hon har flera gånger fått frågan om hon trots allt inte vill kandidera ytterligare en gång, men har kategoriskt tackat nej. Nyligen kom också den slutgiltiga bekräftelsen då en för allmänheten okänd kvinna blev nominerad som CDU:s direktkandidat i Merkels nuvarande valkrets.
I Sverige tappar de styrande partierna just nu i stöd. En liknande utveckling går att skönja även i andra länder. Men i Tyskland har alltså det styrande CDU/CSU ökat i stöd, vilket även gäller de gröna. Här finns det möjligen något att lära för svenska partier. Kommer det gröna partiet att fortsätta att öka och i så fall på vilket partis bekostnad? Vad sker med de borgerliga partierna efter Merkel? Kommer det socialdemokratiska partiet att återhämta sig med Olaf Scholz som kanslerskandidat?
Det är frågor som noga bör följas det kommande året och inför det stundande valet. Min ständiga förhoppning är att svenska medier ska bli bättre på att rapportera om det som sker i Tyskland. Det gäller nu, inför valet och i framtiden. Tyskland är en av Sveriges viktigaste partner, politiskt såväl som ekonomiskt. Det som sker i Tyskland påverkar Sverige.
Magnus Ehrenberg
Magnus Ehrenberg är PR-konsult baserad i Hamburg.
Gå till toppen