Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "Istället för att spilla tid på halvmesyrer borde staten bygga en mängd nya billiga hyresrätter."

Rödgröna väljare ser helst att regeringen öppnar för många fler överkomliga hyresrätter. Men om regeringen istället bejakar marknadslösningar som i skola, vård och omsorg får de rödgröna svårt att vinna nästa val och Miljöpartiet riskerar sin parlamentariska överlevnad. Det skriver Valter Mutt och Peter Bodach-Söderström.

Fler billiga hyresrätter skulle kyla av bostadsmarknaden, hävdar skribenterna.Bild: Sven-Erik Svensson
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Regeringen har beställt en utredning om bostadsbristen. Frågan är varför. Det är ju redan känt att de mest utsatta också har svårt att hitta bostäder. Idag har ungdomar svårt att flytta hemifrån medan fattigare barnfamiljer får tränga ihop sig i för små lägenheter. Och somliga kan inte hitta bostad överhuvudtaget.
Orsaken till detta är ingen hemlighet: det finns helt enkelt knappt några billiga lägenheter längre. I en del kommuner har detta varit en medveten strategi från politikerna. Genom att sälja ut allmännyttan och låta hyrorna stiga i resten av beståndet har politikerna i stort sett avskaffat de billiga lägenheterna. Allra längst har utvecklingen gått i Stockholm. Varför en del inte kan ta sig in på bostadsmarknaden behöver knappast utredas.
Moderaterna har en längre tid försökt presentera en lösning på detta: det kallas för ”flyttkedjor”. Konceptet går ut på att om det bara fortsatt byggs bostäder för välbemedlade så kommer allting att ordna sig av sig självt. De rika flyttar in i de fina bostäderna, och sedan får någon annan deras gamla. Allting fortsätter i en lång kedja, och vips får någon fattig längst ner i kedjan en billig bostad. Tyvärr har det visat sig att detta inte fungerar, främst på grund av att det inte längre finns några billiga bostäder som kan frigöras längst ner i kedjan. Istället blir kedjorna ofta tämligen korta: ungdomar i bostadsrätter säljer dem för att köpa ett hus, och äldre i hus säljer dem för att köpa sig en bostadsrätt. Därmed stannar kedjan ofta bland de välbärgade. De som har pengar tenderar också att bo i större och större bostäder, så de kvadratmeter som byggs ”äts upp” av bättre bemedlade utan att komma ekonomiskt resurssvaga till del.
Ibland hävdas att marknadshyror inte är fördelningspolitiskt problematiska bara bostadsbidragen höjs och ges till större grupper än idag. Åtskilligt talar emellertid för att detta skulle pressa upp hyrorna ytterligare. Och hur är det egentligen tänkt att en så dyr reform skulle finansieras? Att en betydande del av en sådan miljardrullning i slutändan skulle bli till vinster i privata fastighetsbolag ter sig knappast heller som optimal användning av offentliga medel.
En annan möjlighet vore att staten lånar ut pengar till låginkomsttagare så att även dessa får råd att köpa sin bostad. Men hur ansvarsfullt är det att ge lån till människor som i praktiken har små möjligheter att betala tillbaka dessa? Därtill skulle bostadspriserna riskera skena om staten pumpade ut miljarder i bostadslån.
Istället för att spilla tid på halvmesyrer och skenlösningar borde staten fortast möjligt gå in med ett antal miljarder och bygga en mängd nya billiga hyresrätter. Fler hyresrätter skulle kyla av bostadsmarknaden och dämpa hyresinflationen, och därtill även bromsa hushållens skuldsättning då färre skulle tvingas köpa dyra bostadsrätter. Om staten bygger fler hyreslägenheter så byggs också ett kapital upp i dessa fastigheter, vilket stärker statens tillgångssaldo och bidrar till en långsiktig stabilisering av statsfinanserna. Miljonprogrammet finansierades på sin tid delvis med hjälp av pensionskapital ur AP-fonderna, vilket bedömdes som en säker placering och som därtill skapade betydande samhällsekonomiska mervärden.
Frågan kvarstår vad en utredning kan komma fram till som inte redan är känt. Oavsett vad syftet med denna bostadsutredning egentligen är så kan det konstateras att detta är en avgörande tid för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Allt tyder på att de rödgröna väljarna – och förmodligen inte bara dessa - helst ser att regeringen äntligen lämnar marknadslösningarna bakom sig och bygger många fler överkomliga hyresrätter. Om utredningen föreslår nya marknadslösningar av samma slag som för skola, vård och omsorg – och om regeringen därefter bejakar dessa - får de rödgröna svårt att vinna nästa val och Miljöpartiet riskerar sin parlamentariska överlevnad.
Valter Mutt
Peter Bodach-Söderström
Valter Mutt är före detta riksdagsledamot (MP)
Peter Bodach-Söderström är debattör
Gå till toppen