Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Vi ska ge de unga hopp, inte nederlag

Har ni aldrig tagit den faktor med i beräkningen, att en elev kan bli skoltrött? skriver Hartmut Dreckmann.Bild: JESSICA GOW / TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Så länge jag kan minnas, har det varit ett problem för politikerna att få ungdomarna bort från gatan. För det första menar jag att ungdomarna i sig inte kan vara ett problem. Mera problematiskt är det att politikerna i årtionden inte har haft förståelse för de problem ungdomarna slåss med. Såvitt jag vet har politikerna både på höger- och vänsterkanten till uppgift att sörja för att alla ungdomar får en reell möjlighet att stöpa sig ett fundament av kunskaper som de senare kan bygga sitt hus på.
Under de senaste 20 åren har man genomfört många skolreformer, många utredningar har sjösatts, många lagar har kommit till och många läroplaner har sett dagens ljus. Kära politiker, tycker ni att eleverna har blivit bättre av de många reformerna eller har ni skapat en generation av A- och B-människor?
Vi ska ge de unga hopp och inte nederlag. När de kan se ljuset i tunneln som betyder en trygg framtid, så kommer de att använda sin energi och kreativitet på ett positivt sätt. Däremot, om de faller i ett djupt hål som de inte kan komma upp ur, så kommer de att känna sig kasserade och de kommer att behandla samhället så som samhället har behandlat dem.
Ni politiker håller alla i den pistol som skapar död, ångest och otrygghet i samhället. Ni ska tyda de signaler som kommer från skolornas lärare och rektorer, och finna lösningar så att skolan igen blir ett kunskapens tempel och inte en institution för skoltrötta ungdomar. Kliv ur sandlådan och tag arbetskläder på för ni har en viktig uppgift att klara av.
Ni som har skrivit alla dessa utredningar, lagar och läroplaner, har ni aldrig tagit den faktor med i beräkningen, att en elev kan bli skoltrött? Själv blev jag det i sjätte klass.
Har ni aldrig tänkt på att elever lär vid olika tidpunkter? Själv började jag studera igen när jag var i 20-årsåldern. Mina betyg var, på grund av min skoltrötthet, mycket dåliga. Men på avgångsbeviset stod att jag hade genomfört åtta skolår. Detta gjorde att jag kunde gå i lära som elektriker.
Nu frågar jag mig om jag hade blivit en gängledare om det i stället hade stått ”underkänd” på mitt avgångsbevis. Jag anser att i stället för betyg i grundskolan borde man få ett intyg på att man genomfört skoltiden till och med nionde klass. Att man får vitsord som Genomfört, Väl Genomfört eller Mycket Väl Genomfört. Detta skulle ge en bättre möjlighet och ett bättre självförtroende att söka en bra väg till ett kommande arbetsliv.
Jag talar i deras sak som, precis som jag själv, under en period inte riktigt orkade med skolan.

Hartmut Dreckmann

Gå till toppen