Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”EU:s politik har blivit mer radikal efter brexit.”

Tidigare motsatte sig vänstern EU som ett överstatligt projekt, nu ses EU som ett instrument för att i storsvensk anda bestämma över andra länder. Det skriver Jessica Stegrud (SD), EU-parlamentariker.

Frankrikes president Emmanuel Macron. Sverigedemokraterna avvisar kraftfullt idén om en ever closer union, en allt mer integrerad union, som bland andra Frankrikes regering förespråkar, skriver Jessica Stegrud (SD).Bild: Olivier Hoslet
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Michel Vincent Anderlini, tidigare stabschef åt Jasenko Selimović (L) i EU-parlamentet, numera doktorand på Malmö universitet, ställer ett antal frågor om EU (Aktuella frågor 4/9). Som enda EU-kritiska parti i riksdagen har Sverigedemokraterna en given plats i en sådan diskussion.
Sveriges första EU-avgift (1995) låg på 10,9 miljarder kronor. För 2021 har regeringen budgeterat 45 miljarder kronor. Det är lika mycket som landets väl tilltagna biståndsbudget och mer än vad polis- och rättsväsendet kostar per år. EU-avgiften fortsätter dessutom att stiga, oräknat kostnaderna för det enorma gemensamma lån på 750 miljarder euro som EU:s ledare drivit igenom.
Därutöver planerar EU-kommissionen något som den lite kreativt beskriver som ”egna resurser”, vilket i klartext innebär att de olika medlemsländerna ska betala skatt till unionen, skatter som sannolikt kommer att höjas så snart ett regelverk är på plats.
De som arbetar inom EU:s administration kommer aldrig att medverka till att minska unionens kostnader eller sitt eget inflytande. Signalen måste komma från de länder som ger mer pengar till unionen än vad de får, så kallade nettofinansiärer. Sverige är ett av de länderna.
Samtidigt som en stor nettobidragsgivare, Storbritannien, är på väg att lämna samarbetet, knackar nya stater på EU:s dörr för att bli medlemmar och nya mottagare av stöd i mångmiljardklassen.
Tidigare erfarenheter visar att tröskeln för medlemskap, inte minst när det gäller arbete mot korruption och fungerande offentlig förvaltning, måste höjas och att de dåligt fungerande strukturfonderna bör avskaffas eller kraftigt minskas. Sker det skulle inte eventuella nya medlemmar per automatik bli en ekonomisk börda för unionen.
EU ska inte, som idag, vara en institution som tvingar ett fåtal länder – främst i norra Europa – att göda korruption i Syd- och Centraleuropa. Strukturfonderna har visat sig vara särskilt korruptionsdrivande, och rent generellt bör man vara uppmärksam när stora belopp avsätts för vissa ändamål utan att det finns tillfredsställande uppföljning och kontroll.
Sverigedemokraterna avvisar kraftfullt idén om en ever closer union, en allt mer integrerad union, som bland andra Frankrikes regering förespråkar, därför att vi värnar nationalstaten som ett fundament för folkstyre och nationell sammanhållning. Att ovanifrån införa till exempel en gemensam socialpolitik, som bland andra Socialdemokraternas partigrupp S&D nu försöker göra, genom en så kallad social pelare, saknar folklig förankring. Det är EU-byråkrati, överstatlighet och vänsterpolitik i samma paket, som ett kinderägg.
Men sant är också att EU-samarbetet har positiva sidor. Den inre marknaden fungerar inte optimalt, men fyller sin funktion och gynnar Sverige som industrination. Sverigedemokraterna ställer sig också bakom gränsöverskridande samarbeten när det gäller brottsbekämpning, yttre gränsskydd och miljö.
Det har skett en dramatisk scenförändring i den svenska EU-debatten, i synnerhet på den vänstra planhalvan. Tidigare motsatte sig vänstern EU som ett överstatligt projekt, nu ses EU som ett instrument för att i storsvensk anda bestämma över andra länder. Men konsekvenserna av ett sådant resonemang riskerar i förlängningen att bli förödande för Sveriges självbestämmande. Om vi till exempel inte vill att katolska länder som Polen, Irland och Malta ska ha medbestämmande över Sveriges abortpolitik är det bäst att redan idag respektera att de enskilda medlemsstaterna får bestämma i nationella frågor.
Vågorna har gått höga i debatten om EU och vikten av att värna rättsstatens principer. Självklart värnar Sverigedemokraterna rättsstatens principer, men vi anser inte att politiker efter eget tycke och smak ska avgöra vem som bryter mot olika regelverk. Det ska oberoende jurister göra. Det är det som sker i en rättsstat.
Vi som trodde att brexit skulle leda till självrannsakan och eftertanke hos EU-etablissemanget kan istället konstatera att unionens politik radikaliserats. Mer makt förs över till överstatliga institutioner, som utmanar folkvalda regeringar och parlament när det gäller vem som ska ha inflytande över nationella angelägenheter. Självklart måste det diskuteras och debatteras, inte minst eftersom den allmänna opinionen inte är med på noterna.
Jessica Stegrud (SD), EU-parlamentariker.
Gå till toppen