Lördagskrönikan (3/10) tar upp hur unga lockas in i kriminalitet och gangsterkulturens roll här. Under operation Rimfrost identifierades ett åttiotal barn i åldrarna 8–14 år som begår brott – lockade av snabba pengar och själva gangsterkulturen. Här måste samhället sätta ner foten.

Många läsare har reagerat och mejlar om "snällismen" och lyxbilar som signalerar knarkhandel. Dagens första läsarbrev handlar också om kriminalitet – och det andra om den för unga så viktiga skolan.

Sedan 60-talets vänstervåg har den sammanfattande analysen av varför människor blir brottslingar handlat om socioekonomiska orsaker. Att den främsta anledningen skulle vara hur mycket omtanke och kärlek samt vilka värderingar man får från hemmet talas det tyst om. Att peka ut enskilda individer – föräldrar i huvudsak – som orsak, har aldrig passat i Sverige.

Att samhället måste sätta hårt mot hårt när det gått så långt som i Sverige har också de flesta normalbegåvade människor insett. Allmänt gullande hjälper dessvärre inte.

Våra ledande politiker, justitieminister Morgan Johansson (S) och inrikesminister Mikael Damberg (S), har nu haft flera år på sig att hejda den grova brottsligheten. Under de senaste 30 åren har Sverige rasat i undersökningar om hur bra landet är i relation till andra länder från en topposition, men i fråga om skjutningar och sprängningar rusat upp på första plats bland demokratierna. Det krävs ständiga påminnelser från medier och stora ansträngningar från politiken om vi inte ska få 20–30 talets Chicago i full skala på hemmaplan. Vi är på god väg.

Huvudledaren "Bussar gör inte skolan bra. Men ibland bättre" (28/9) tar upp den tilltagande segregationen i våra skolor, med utgångspunkt i den bussning av färgade elever till skolor med en majoritet av vita elever som startades i USA på 1960-talet. Elevernas resultat förbättrades därigenom. Det gav dem en bättre start på vägen ut i livet.

Det var undervisningens kvalitet, tillgången på skickliga och erfarna lärare, som var avgörande för deras framgång. ”Att barn med olika bakgrund ska mötas är ett av skolans viktiga uppdrag. Men det övergripande målet måste vara att alla skolor ska vara tillräckligt bra”, slår ledaren fast. Dessa mål står självfallet inte mot varandra. Tvärtom.

När barn med olika bakgrund – vad gäller språklig förmåga och socioekonomisk bakgrund - möts så skapas den lärmiljö i vilken erfarna och skickliga lärare kan lägga grunden till de goda skolor som vi alla önskar.

För att det ska vara möjligt så måste segregationen i skolan motverkas. Både den som orsakas av vårt alltmer segregerade boende – det ingår i skolans kompensatoriska uppdrag – och den som orsakas av det fria skolvalet.

Det måste kraftfulla politiska insatser till för att göra det möjligt. Det kan till exempel ske genom att skapa skolor med mer allsidigt sammansatta upptagningsområden. Skolor där ytterst få elever har svenska som modersmål kan inte kompenseras fullt ut för detta handikapp med en aldrig så gynnsam resursfördelning. Då krävs det kanske att elever bussas från språkligt och socialt utsatta områden till skolor med ett elevunderlag med starkare förutsättningar. Ty som ledaren slutar: "Den viktigaste vägen in i samhället är fortfarande utbildningen."

Polis och sociala myndigheter i utsatta områden lyfter fram skolans avgörande roll när det gäller att bryta missbruk och kriminalitet. Varje avbruten skolgång är ett misslyckande. En genomförd gymnasieutbildning är därför den bästa starten för en ung människa och det viktigaste verktyget för att stoppa fortsatt rekrytering av barn och ungdomar in i de kriminellas värld.