Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Stråkarna och bandet läckert sammansmälta

Alexander Agrell hör Karin Hammar i en läckert avstämd, klangmättad helhet på nya albumet.

Karin Hammar.Bild: Nikola Stankovic

Karin Hammar Fab 4

JAZZ. Strings attached.

I jazz har stråkar ibland använts som sötningsmedel, nånting man häller på en annars färdig produktion. Men allting blir roligare om stråkmusikerna är en viktig del av receptet redan från början.
Karin Hammars nya album borde egentligen ha hetat ”Strings integrated”, även om man då skulle gått miste om ordleken. I hennes kompositioner och arr är stråkkvartetten helt sammansmält med bandet. De två enheterna för låtarna åt samma håll, men kan också sticka ut i en annan riktning för att bredda och tillföra något extra.
Hammar är en hyllad och ofta anlitad trombonist, senast i tisdags satt hon på Victoriateatern i Lina Nybergs tentett. Själv har jag önskat att hon skulle spela med mer temperament och äventyrslusta och lite mindre lugnt och liksom systematiskt. Men hon är också en skicklig kompositör och arrangör och på ”Strings attached” funkar hennes spel som allra bäst, som en av flera röster i en läckert avstämd, klangmättad helhet.
Att låna in den själfulle franske munspelaren Olivier Ker Ourio var ett lyckodrag och Hammargruppens gitarrist Andreas Hourdakis täcker in det mesta mellan det känsligt finstämda och aggressiva 32-delslöpningar.
Vackra ballader där man kan ana stråk av folkton växlas mot saker som den intensivt pulserande ”Walking through” och bossan ”Avenida Atlântica”. Många av spåren hinner gå igenom flera olika teman och faser.
Gå till toppen